Annons

Sundhage: "Då började jag nästan gråta"

Som första utlänning någonsin att träna ett brasilianskt landslag lär Pia Sundhage inte få någon överdrivet lång startsträcka som förbundskapten.
Något hon dock inte har något emot.
Fotboll • Publicerad 30 juli 2019
Pia Sundhage välkomnas av sin kollega Tite som är förbundskapten för Brasiliens herrlandslag.
Pia Sundhage välkomnas av sin kollega Tite som är förbundskapten för Brasiliens herrlandslag.Foto: Leo Correa/AP/TT

Pia Sundhage skrev förra veckan historia när hon skrev på ett tvåårskontrakt med det brasilianska landslaget. Aldrig tidigare hade den klassiska fotbollsnationen vänt sig utanför landets gränser i jakt på en ny förbundskapten.

Men den 59-åriga svenskan med både VM- och OS-guld på meritlistan var uppenbarligen värd att göra ett undantag för.

Annons

Sundhage tror att hon med sin bakgrund som förbundskapten i både USA och Sverige har vad som krävs för att ta fram det bästa ur ett talangfullt brasilianskt damlandslag.

– I Sverige så är vi bra på att försvara och organisera oss, så om jag kan ta fram det bästa från USA och det bästa från Sverige till det här fantastiska laget så tror jag att det här blir en intressant resa, säger hon i en intervju med Reuters.

Hårda krav

Nyhetsbyrån skriver att Sundhage har välkomnats av såväl sin motsvarighet i Brasiliens herrlandslag, Tite, som av stjärnspelarna Marta och Cristiane.

Hur långlivad hon blir på posten i damlandslaget återstår dock att se. Traditionellt har startsträckan och tålamodet varit kort för hennes föregångare. Vadão, som sparkades efter uttåget i åttondelsfinalen i VM, blev bara kvar i rollen i två år och hans företrädare Emily Lima, Brasiliens första kvinnliga förbundskapten, fick bara ett år på sig innan hon avskedades 2017.

– Det är ett privilegium att spela under press, kontrar Sundhage på frågan om hur hon ser på de tuffa kraven.

Känslosam på planen

Hon ser sin nya tillvaro i enbart positivt ljus, som något som inte påminner något hon varit med om tidigare.

– Jag grät nästan (när jag såg Brasiliens träningsanläggning). Jag stod på straffpunkten och såg pojkar träna, med stora tränare, som gjorde fantastiska saker – och i det specifika ögonblicket så tänkte jag att jag har varit runt i hela världen men jag har aldrig någonsin upplevt något som det här tidigare.

– För mitt fotbollshjärta var det något speciellt. Det var svårt att hålla tårarna tillbaka.

TT
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons