Niclas Frisk: "Som livet på snabbspolning"
Atomic Swing bildades 1992 och hade stor framgång med låtar som "Stone me into the groove" och "Smile". Bandet lades ned 1997 men har återförenats vid ett par tillfällen – bland annat 2006 då de släppte albumet "The broken habanas".
Med sig ut på vägarna i sommar har Niclas Frisk de övriga: Michael Lohse, Henrik Berglund samt Helen Prim och Daniel Bengtson.
TT: Vilket är ert bästa turnéminne?
– Hmm. Det är svårt att välja ett på 500–600 spelningar, men 1994 när Atomic åkte Shinkansen (japanskt höghastighetståg) tillsammans med ett amerikanskt Wrestling-team till Tokyo första gången kändes det stort. Lite "Bladerunner-känsla.
– Med tanke på att bandet hade civilkarriärer som brandsanerare, kassabiträde och ostförpackare på Kavli var det lite av en speedball att ledas in i Tokyos nattliv med av skivbolaget inhyrda sällskapsdamer på fin restaurang, säger Niclas Frisk.
Starkström två gånger
TT: Vilket är ert sämsta turnéminne?
– Jag har fått starkström genom mikrofonen två gånger på soundcheck. Både i Sydney och i Arbro. Lite av en ”vibe killer” båda gångerna.
TT: Vilken låt startar ni helst konserterna med i sommar?
– "Lovething". Den är som livet på snabbspolning.
TT: Vad önskar sig bandet av arrangören?
– En god kopp te och medicinsk syrgas.
TT: Har det hänt att ni inte har spelat något extranummer?
– Vi har blivit ombedda att sluta redan efter första låten också, men det var längesen nu.
Lokalt band i Mora
TT: Vilken är den bästa spelning som du har sett?
– Förmodligen något lokalt band från Mora där jag är uppväxt. Där och då så förstörde de mina chanser till en tjänstemannakarriär. Har inte kommit över det än.
TT: Hur klimatsmart är er turné?
– Smart, hoppas jag. Undviker flyg och ser noga över vikten på "backline" (ljudsystemet).
