Han räddade sex personer vid Estonia
Smattrandet från helikopterns rotorblad är det enda ljud som hörs på filmen. Vid dörröppningen står en man som är i färd med att koppla fast sig till en vinschkrok, nedanför honom breder Östersjön ut sig. Där syns människor på en uppochnedvänd flotte som till stor del är fylld med vatten.
– Vi såg att de tittade upp mot oss. Vi såg att det fanns levande människor där, säger Torbjörn Olsen.
Det är han som en stund senare syns vinschas ned i vattnet, innan han kränger sig upp i flotten till människorna däri. Vid den här tiden har den värsta stormen bedarrat, men vågorna är fortfarande mycket höga.
– Vi filmade mycket för att kunna lära oss och analysera i efterhand. Den här filmen spreds sedan över hela världen, säger Torbjörn Olsen.
Försökte rädda fler
I filmen syns han fixa med vinschlinan nere i flotten – snart bildas som en linbana mellan helikoptern och flotten, och människorna därifrån kan börja hissas upp från vattnet.
– Du blir så väldigt fokuserad i en sådan situation, säger Torbjörn Olsen.
– Men det var som att simma runt i en badring där nere.
En efter en hissas de upp från flotten till helikoptern. När filmen åter klipper till helikopterns interiör har ljudet från rotorbladen försvunnit. De nedkylda människorna ligger invirade i yllefiltar. En av dem, en ung man, vänder ansiktet mot kameran: "Tjenare, tack ska ni ha grabbar och tjejer", säger han.
Enligt de officiella siffrorna omkom 852 människor när Estonia sjönk på Östersjön den 28 september 1994. Totalt var det 25 helikoptrar och fler än tio fartyg som deltog i räddningsoperationen, där totalt 137 personer räddades.
Sex av dem stod Torbjörn Olsen och hans kollegor i Vertol-helikoptern från marinen för. De gjorde ytterligare turer i försök att hitta andra överlevare utöver de sex, men det var för sent.
"Tiden suddar ut"
Det har gått 25 år sedan den natten.
– Jag brukar stanna upp och reflektera över att det har gått så lång tid. Men tiden suddar ut även för mig, likväl som för andra, säger han.
Torbjörn Olsen har aldrig haft några betänkligheter för om de hade kunnat göra något annorlunda. Han fann en trygghet i besättningens kompetens, visste att de hade löst uppgiften så bra det gick.
– Vi räddade sex människor som inte hade överlevt annars. På det sättet är jag tacksam att jag fick vara med om det, det är en erfarenhet jag inte vill vara utan.
