Annons
Nyheter

Fler vittnen från Utöya hörs i Oslo

Många gråter i rättssalen när bilder på de ihjälskjutna ungdomarna visas på stora skärmar i salen.
Nyheter • Publicerad 10 maj 2012
Anders Behring Breivik i rättssalen.
Anders Behring Breivik i rättssalen.Foto: Krister Sörbö/Scanpix

Många av de ihjälskjutna ungdomarnas familjer finns på plats i rätten, uppger TT:s utsända. Familjerna sitter, tillsammans med sina målsägandebiträden, på åhörarplats.

Två kvinnor reser sig med tårarna rinnande längs kinderna och går snabbt ut ur salen efter att minnesord över en 18-årig kvinna har lästs upp.

Annons

En av ungdomarna som sköts ihjäl kom till Norge från Irak två år innan han dog. Han gladde sig väldigt mycket åt att få vara med på sommarlägret på Utöya, enligt de minnesord som målsägandebiträdet läser upp. Hans föräldrar och bror sitter i salen.

Rätten började under förmiddagen gå genom obduktionsrapporter från de ungdomar som befann sig vid pumphuset på Utöya. Bara där sköt Breivik ihjäl 14 personer.

– Tack för allt du var. Tack för allt du gav, läser målsägandebiträdet en hälsning till en dödad pojke från en familj som inte orkar vara på plats i rätten.

En 15-årig flicka beskrivs som "obeskrivligt älskad av familj och vänner".

Inte heller i dag behöver åhörarna se bilder på kropparna som hittades vid pumphuset. De dokumenten ligger hos parterna och rättens ledamöter.

Breivik sitter bara ett par meter från den docka på vilken rättsläkaren visar hur skotten har gått in.

Första vittnet på torsdagen är en 17-årig flicka som var på Utöya. Som många andra trodde hon först att skjutandet var på skoj.

Hon hjälpte sedan en flicka som blev skjuten i huvudet, lade första förband och tog henne till ett tält.

Vid ett tillfälle under skjutandet går hon ut ur tältet och ser då Breivik stå en bit bort. Hon iakttar honom en stund.

– Jag tänkte att om jag kommer från ön ska jag veta hur han ser ut, han som sköt, säger hon, och beskriver hur Breivik såg ut där han stod.

Annons

Breivik tar en klunk ur en vit plastmugg och småler plötsligt under hennes vittnesmål. Som på onsdagen har han flyttat en rad bakåt i salen för att inte sitta så nära vittnena.

Torsdagens andra vittne är en 18-åring klädd i grön tröja och studentbyxor, russebukser, som sistaårselever på gymnasiet har. Byxorna är röda med norska flaggor på.

Han befinner sig nere vid pumphuset med ett 30-tal andra ungdomar när en man, klädd i polisuniform, dyker upp.

– Det hade då gått ett rykte om att gärningsmannen var utklädd som polis, men vi hade inte pratat så mycket om det. En av dem frågar mannen om han hade bevis för att han var polis. Gärningsmannen svarar att vi ska vänta, berättar 18-åringen.

Några av ungdomarna lugnas av svaret, men sedan börjar den polisklädde mannen att skjuta. 18-åringen ser hur flera personer dödas av skotten.

Vittnet berättar sammanhängande och tydligt, men vid ett tillfälle darrar rösten till – när han kommer till de första skotten.

Han berättar hur han ser rakt på Breivik vid pumphuset, beskriver honom som "ljus och med blåa ögon" och med Oslo-dialekt. Han undviker att nämna honom vid namn.

En 20-årig man berättar om kaoset på Utöya. Vid ett tillfälle står han i ett fönster och ser Breivik skjuta mot en flicka.

– Efter att han skjutit henne går han bort till henne och sparkar till henne, eller det ser så ut, och sedan skjuter han henne igen på nära håll, säger han.

När han sprungit runt ett tag på ön bestämmer han sig för att försöka simma, men vänder när han blir trött i det kalla vattnet.

Annons

– Jag står i vattnet och ser huvudet på . . . , säger vittnet och stannar upp.

– På den åtalade?, fyller åklagare Inga Bejer Engh i.

– På den åtalade, svarar vittnet.

Han berättar hur Breivik står på 7-8 meters håll.

– Jag ser framför mig hur mina föräldrar ser mig dö och att de gråter. Och då tänker jag att jag inte kan ge upp, säger han, och beskriver hur han försöker dyka i vattnet undan skottlossningen.

Han berättar lågmält hur han får "flashbacks" från en tidigare händelse i hans liv, i Irak.

– När jag var liten sprängdes det en bomb i skolan. Många av mina klasskamrater dog då. Jag tänkte att nu är det min tur, säger vittnet, som förlorade sin bästa vän på ön.

TT
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons