Friheten måste alltid försvaras

Man valde att följa en medielogik som gör gällande att det är det avvikande som ger uppmärksamhet, inte det mer fundamentala.

Som friheten.

Visst fick Centern uppmärksamhet. Men i och med att partiet inte hade problemformuleringsinitiativet så blev de frihetsfrågor som idéprogrammet faktiskt innehöll, istället en belastning. Andra hann före med att peka finger, och den alltid så ängsliga ”rörelsen” ifrågasatte snart om fri invandring och plattare skatt verkligen var centerpolitik.

Det har varit en kall vinter. Idag faller Centern under riksdagsspärren i mätning efter mätning. Därför tror jag att det är hög tid för partiet att lyssna till vad Egon Lundin har att säga.

Nej, han jobbar inte på tankesmedjan Fores eller får sitt konsultarvode betalt av LRF. Inte heller är han statsvetare eller – ledarskribent. Egon Lundin är småbrukare. En sådan som alltid stått Centern nära.

Det var dramatikern och regissören Lars Molin som i sin klassiker Midvinterduell från 1985 lät skådespelaren Ingvar Hirdwall ikläda sig rollen som frihetens banérförare. Filmen hålls ofta för att vara ett bygdedrama, med snus och kluriga gubbar, men dess budskap är frihetens. Molin skapade här något som inte står biskop Tomas frihetssång efter.

Handlingen kretsar kring en mjölkpall – i en by som mycket väl hade kunnat vara Annie Lööfs Maramö. När vägförvaltningen och mjölkcentralen kommer överens om att det bara ska finnas en centralt placerad och moderniserad mjölkpall i byn, så vägrar Egon Lundin att acceptera detta. Han och de övriga i byn har nämligen inte blivit tillfrågade om saken.

Vägverkets snöplog kör ner Egon Lundins mjölkpall. Allt för att han ska lära sig vilka som bestämmer. Han bygger en ny, som även den körs ner. Om och om igen. Makten ger sig inte, i alla fall inte förrän den besegras.

Jag ska inte fördärva slutet för den som inte har sett Midvinterduell. Men det är i Egon Lundins kamp som Centerns idégrupp hade kunnat hitta inspiration till varför det alltid är värt att ta strid för friheten.

Frihet är inte ett ord som hur som helst kan bytas ut, exempelvis mot ”rättvisa” och ”solidaritet” Snarare förutsätter dessa båda friheten för att bli begripliga.

Sanningen är den att redan ordet ”frihet” är farligt, eftersom det ifrågasätter invanda föreställningar om vad som är viktigt. Lika lite som en mjölkpall bara är en konstruktion som gör det lättare att lasta på tunga mjölkkannor, är ett idéprogram som tar sig an friheten ämnat att stryka läsaren och omvärlden medhårs.

Det går inte att kompromissa bort friheten bara för att den skulle vara obekväm att försvara.

Det märkliga är att Midvinter-duell befolkas av samma sorts tvivlare som nu befolkar dagens Centerparti. Både Anders W Jonsson och Anna-Karin Hatt, som utmanade Annie Lööf om partiledarposten, hade passat bra in i klungan av tvivlare som samlades vid mjölkpallen.

När ”plogbilen” kördes fram i idéprogramsdebatten, då höll Centernrörelsen helt enkelt inte måttet som frihetens försvarare.

Jag är långt ifrån övertygad om att platt skatt skulle vara bättre än sänkt skatt i största allmänhet. Inte heller om huruvida månggifte egentligen skulle vara en frihetsreform.

Men jag vet att läget hade varit annorlunda om Annie Lööf hade haft Egon Lundin vid sin sida.

”Om de inte ens frågar oss om en sådan skitsak som en mjölkpall, vad kommer de då att göra när de vill skära ballarna av oss.”

Han sa så , Molins frihetskämpe.

Man kan inte, får inte, ge med sig om man vet att man har rätt om det mest grundläggande.