Svahnström: Så ser Danmark på terrorn i Sverige

Ledare
Foto:
Foto:

KÖPENHAMN. I nöden prövas vännen. Terrordådet i Stockholm har förstås skakat om oss också här i Danmark.

Artikeln publicerades 14 april 2017.

Statsminister Lars Løkke Rasmussen: "Det gör ont helt in i hjärtat att vårt svenska broderfolk har blivit utsatt för ett så avskyvärt angrepp. För varje försök att kuva oss kommer vi närmare varandra. Vi slår en ring om våra svenska grannar."

Och på mitt stamvärdshus konstateras: "Det er noget værre noget." Innan man återgår till påskölen och fotbollstipset. Men en och annan lägger faktiskt in en svensk flagga i sin Facebook-profil.

Ty sanningen är nog är att det officiella Danmark är mer upprört än det folkliga. Stockholm ligger 600 kilometer från Köpenhamn och innan dramat på Drottninggatan var det få vanliga danskar som kände till namnet på Sveriges statsminister. Med tiden har ju Danmark också tvingats vänja sig vid en del terror också på hemmaplan:

Den moderna terrorns historia i den danska huvudstaden började 1985 då Northwest Orient Airlines kontor mitt i hjärtat av den danska huvudstaden bombades liksom en synagoga. Det har sedan fortsatt med bland annat att en bombman 2010 misslyckades då han försökte angripa Nørreport station (Danmarks största trafikknutpunkt med 250 000 passagerare dagligen) och det kulminerade 2015 med attentaten vid ett möte där Lars Vilks deltog och där gärningsmannen sedan begav sig till en synagoga med ytterligare död och skador som följd. Under åren har också den danska säkerhetspolisen, PET, lyckats avvärja flera stora terrorplaner på dansk jord. Sedan Muhammed-krisen 2005, då en tecknare i Jyllands-Posten framställde profeten med en bomb i turbanen, har inget varit sig riktigt likt. Beredskapen är hög

Efter ett terrordåd är det ju vanligt att politikerna står enade i fördömanden och beslutsamhet. Det råder borgarfred. Men redan innan måndagens minnesstund i Stockholm kunde danska medier rapportera om att Jimmie Åkesson ger regeringen en del av ansvaret för fredagens händelser.

Detta ger kritiska danska debattörer vatten på sin kvarn. De anser att Sverige är ett land där saker inte får kallas vid sitt rätt namn, där den politiska korrektheten (och naiviteten) är så dominerande att den stryper den fria debatten. Underförstått (eller ibland uttalat): Det är invandringen som är roten till allt ont men det svenska etablissemanget vägrar att inse att till exempel den exploderande våldskriminaliteten i storstäderna har något med invandringen att göra - istället förklarar man det med sociala förhållanden och stigmatisering från hemländerna.

I dansk politik finns i några extrema fall liknande tongångar. Dansk Folkeparti (DF) har med åren trubbats av en aning i takt med att det blivt en del av etablissemanget. Men det har dykt upp ett litet obehagligt (mina ord!) parti till höger om DF - Nye Borgerlige. Det försöker överta och förstärka DFs invandrarfientliga politik. Direkt efter Stockholmsdådet uttalade sig partiledaren Pernille Vermund. Hon sa att hon höll på att kräkas över alla som nu talade om att "stå sammen". Hon vill istället se handling; stoppa invandringen, hårdare straff, utvisning...

Så kan det alltså - också - låta här i Danmark.

Jag kan bara konstatera att "Drottninggatan" inte "bara" är en tragedi. Utan en humanitetens tragedi.