Kvartetten ännu inte sprängd

Ledare Artikeln publicerades
Kvartetten som sprängdes? Nej, det är för tidigt att räkna ut Alliansen, menar ledarsidan. Men Ulf Kristersson får en grannlaga uppgift att återsamla den. Här i samspråk med Jan Björklund under riksdagens öppnande i tisdags.
Foto:Henrik Montgomery/TT
Kvartetten som sprängdes? Nej, det är för tidigt att räkna ut Alliansen, menar ledarsidan. Men Ulf Kristersson får en grannlaga uppgift att återsamla den. Här i samspråk med Jan Björklund under riksdagens öppnande i tisdags.

När Centerpartiet och Liberalerna nu ursäktar sina beslut att inte stödja misstroendeförklaringen mot försvarsminister Peter Hultqvist med att sakläget i IT-säkerhetsskandalen har förändrats är det förstås bara trams.

Men trams är även att Alliansens samlade taktiska haveri, där de hade att skjuta straff mot ett mål utan målvakt, måste innebära slutet för Alliansen som idé och regeringsalternativ.

Beskeden på torsdagskvällen om att Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) backar från vad de sa i juli om att rösta för att avsätta Hultqvist ”om inget nytt väsentligt framkommer”, samtidigt som Moderaterna och Kristdemokraterna beslöt att hålla fast vid misstroendeförklaringen, innebär självfallet att Alliansen-skutan fått kraftig slagsida.

Hela situationen är inte så lite genant för samtliga inblandade parter inom borgerligheten.

Extra pinsam blir den förstås eftersom blottandet av den bristande taktiska fingertoppskänslan visat sig i en situation då det var motståndarsidan och statsminister Stefan Löfven som fastnat i Transportstyrelse-klistret. De hånfulla skratten inifrån Rosenbad kan höras rulla över nejderna.

Ledarsidans åsikt i frågan om misstroenden mot enskilda statsråd har varit att detta parlamentariska vapen inte bör plockas fram här. Att ministrarna agerat märkligt, för att inte säga obegripligt, råder det inga tvivel om. De ska ställas till svars inför konstitutionsutskottet och inför allmänheten genom en tuff medial granskning.

Men Alliansen, pressad och plågad av att inte kunna om att gå fram med gemensam politik i riksdagen på grund av olika bedömning hur ett ”beroende” av Sverigedemokraterna skulle skapas, föll för lockelsen att öppna upp vapenskåpet och lyfta ut den frestande misstroendebössan. Så att det skulle bli lite pang ändå.

Hur Alliansen i juli lyckades missbedöma läget kring just försvarsminister Peter Hultqvist blir intressant för forskarna att studera. På torsdagen valde alltså Lööf och Björklund att försöka ta sig ur genansen genom att hävda att sakläget mot försvarsministern förändrats eftersom Stefan Löfvens statssekreterare ju medgett att hon hade fått information om IT-skandalen långt tidigare (men inte begripit allvaret).

Det hade varit mer respektfullt om Björklund och Lööf stått för att de förhastade sig i juli, men därtill är de uppenbarligen för stolta.

När Björklund i SVT säger att det ”inom Moderaterna finns en känsla av att oppositionen varit för lam, det finns ett uppdämt behov av att markera” och att ”jag tycker inte det är ansvarsfullt” är han däremot rätt ute.

Men M och KD, båda partier ur balans av olika skäl, fann inte heller kraften att säga det självklara: Vi tänkte fel.

”Den borgerliga alliansen ligger åter i spillror”, skriver nu DN. ”Jag tror att det vi bevittnar just nu är inledningen av den slutliga nedmonteringen av Alliansen”, skriver Lena Mellin i Aftonbladet. ”Hur alliansen ska kunna återhämta sig som trovärdigt regeringsalternativ är svårt att se”, skriver KG Bergström i Expressen.

Motståndarsidorna bara väntar på reprisen av filmen ”Kvartetten som sprängdes”. Men de lär få vänta.

Ja, Ulf Kristersson får som ny M-ledare en grannlaga uppgift att samla laget igen. Ja, det brådskar. Men klistret som håller Alliansen samman är starkare än många vill se.