Hur känns det att krama en mördare, Åsa?

Ledare ,

”Nato större hot än Putin”, slog Aftonbladet Kultur fast i en rubrik över dess chef Åsa Linderborgs text förra fredagen. Vi bemöter den elegant hårdslående ständige USA-kritikern och Rysslands- och Sovjet-försvararen med en fråga: Hur känns det att krama en mördare, Åsa Linderborg?

Artikeln publicerades 21 januari 2016.

Omfamnande president Vladimir Putin och Kremls position och psykologiska krigföringstema till den grad att hon borde ha fått ett blomsterfång sänt med bud från ryska ambassaden i Stockholm, det gjorde hon med denna den senaste i rader av texter med snarlikt tema:

USA och Nato är ont. Sverige ska inte låta sig luras in i den västliga försvarsalliansen. Sovjets politik gick att förstå under andra världskriget och under kalla kriget, och Rysslands går att förstå i dag.

Att bemöta vart och ett av Åsa Linderborgs försök till bevisföring får vi inte plats med här. Men låt oss nämna två citat som väl belyser resonemanget:

Linderborg skriver att ”sanningen är ju att Ryssland, även efter de senaste årens upprustning, är en militär dvärg jämfört med USA.”

Det är ju ett närmast fånigt argument: I Europa i dag är ju Rysslands styrkor helt överlägsna USA:s. Därtill berättade försvarsminister Sergej Sjogju för halvannan vecka sedan att fem nya strategiska kärnvapenförband skapas i år. Därtill placerar man tre helt nya divisioner vid gränsen mot Ukraina, Polen och Estland, ”i riktning västerut”, som ministern sa. Mot detta har USA bara symboliska trupper att sätta in.

Vidare slår kulturchef Linderborg fast att ”vi krigar i Afghanistan inte för afghanernas skull utan för att vara USA till lags.”

Man borde väl baxna över hur en känd historiker, feminist, före detta medlem i Kommunistisk ungdom och aktiv vänsterpartist så ogenerat kan spotta i ansiktet på terroriserade flickor i Afghanistan och anhöriga till svenska soldater som gav sitt liv för att hjälpa dem.

Men nej, det följer en känd argumentationslinje som borde rendera Moskvas uppskattning. Uppskattning visade för övrigt Putin nuvarande parlamentsledamoten i ryska duman, Andrej Lugovoj, för hans tjänster för fäderneslandet. Lugovoj var tidigare agent vid säkerhetstjänsten FSB. Det var han och hans kollega Dimitrij Kovtun som – det kan nog knappt Åsa Linderborg tvivla på – var på plats när den 43-årige avhoppade före detta FSB-kollegan Alexander Litvinenko förgiftades.

Det gröna eftermiddagsteet i Pine Bar i Millennium Hotel vid Grosvenor Square i London 1 november 2006 innehöll den extremt giftiga ämnet polonium 210. 22 dagar senare var Putins personlige fiende död.

Sir Robert Owen är 72 år gammal och har i många år varit domare i Högsta domstolen i London. Nu är hans mordutredning klar och slutsatsen skakar redan världspolitiken: ”Taking full account of all evidence (...), I find that the FSB operation to kill Mr Litvinenko was probably approved by (...) and also by President Putin”.

Så för att använda hennes egen typiska argumentationsmetod frågar vi: Hur känns det att krama en mördare, Åsa Linderborg?