Hermansson: Oron väger tyngre än verkligheten

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Hannu Rissanen

Istället för att stanna vid en notering i eländeskolumnen – i bästa fall – så hamnade händelsen i förgrunden och öden som Olof Palmes, Anna Lindhs och nu senast den brittiska parlamentsledamoten Jo Cox’ passerade revy. Men trots det vet vi faktiskt ännu inget om motivet i det finska fallet. Det enda som är klarlagt är än så länge offrens identitet och att mördaren greps på platsen.

Han är 23 år gammal, var nykter när gärningen begicks och har tidigare straffats för vålds- och egendomsbrott. Vapnet var ett jaktgevär och gärningen uppfattas av polisen som planerad. Längre har polisen inte kommit.

Det hindrade dock inte att obekräftade uppgifter om att 23-åringen skulle vara högerextrem och militär gavs snabb spridning i sociala medier. I samma kanaler pumpade ryska propagandamakare – Imatra är en gränsstad i södra Karelen – ut uppgiften att de döda var ryska kvinnor. Motivet för det var uppenbarligen att sprida förvirring och elda på motsättningar mellan Finland och Ryssland. Att elda på under oron.

Att mörda politiker och journalister kan utan större invändningar betraktas som ett brott som riktar sig mot det fria, öppna och demokratiska samhället. Men bara ett dygn innan de tre finska kvinnorna mördades, sköt maskerade män ihjäl två personer på ett kafé i Stockholmsförorten Rinkeby. Under söndagen upptäcktes en kropp i en brinnande bil i Dalarna och det hela utreds som mord. Det är alldeles givet att dessa våldsdåd inte är mindre allvarliga bara för att offren är okända och inte representanter för vad som traditionellt brukar beskrivas som den ”samhällsbärande klassen”. Ty alla brott och alla rapporter om brott påverkar samhällsklimatet.

Som det lågintensiva surret från rapporter om inbrott som inte utreds, åldringar som rånas i sina hem av utländska ligor, åsynen av ännu ett sönderslaget väntskjul och den stickande doften av en ny omgång brinnande bilar. Ett terrordåd i Bryssel, en självmordsbombare i Paris och en skolskjutning i en amerikansk småstad. En Trump i tv-rutan, ett järnrörsgäng på löpsedlarna, en Malmöskola som stänger för att vissa elever misshandlar lärarna och andra elever.

Det ena ger det andra.

Helheten skrämmer långt mer än de enskilda delarna gör var för sig.

Men …

”Den senaste tioårsperioden har antalet fall av dödligt våld fluktuerat mellan 68 och 112 fall årligen. Sett i ett längre perspektiv, allt sedan 1990-talet … har utvecklingen av det dödliga våldet uppvisat en nedåtgående trend”, skriver Brottsförebyggande rådet som en liten invändning.

Ju starkare orons grepp blir desto mindre roll spelar verkligheten.