Här möts Sveriges nya landslag

Ledare ,
Foto:
Nato, med Norges förre statsminister Jens Stoltenberg som generalsekreterare (t v), möttes på fredagen i Warszawa för sitt viktiga varannatårs-möte. Stefan Löfven får vara med på ett hörn. Här hälsar Stoltenberg på USA:s president Barack Obama och Polens president Andrzej Duda.
Foto:
Nu är frågan: vad händer med Nato om Donald Trump vinner presidentvalet? Han lär gynnas av gårdagsnattens vansinnesdåd i Dallas. Här en bild från skottlossningen som krävdes – minst – fem polismäns liv.
Foto:

Landslaget möts denna fredagskväll i Polen. Ett lag av 28 länder som tagit varandra i händerna för att hjälpas åt. Det borde vara även vårt landslag.

Artikeln publicerades 8 juli 2016.

B o r d e alltså vara. Men är det så att Vladimir Putin redan lyckats med sin ambition att skrämma svenska folket från att tänka Nato-tanken? Det finns tecken på det.

Den fråga som i så fall infinner sig är:

Tycker samma människor som anser att det är onödigt att provocera den ryska björnen – med värdlandsavtal, med samövningar, med diskussionen om medlemskap – att svaret i stället borde bli en upprustning av Sveriges egen försvarsförmåga?

Att svaret borde vara ”ja” synes som en rimlig konsekvens.

Men inte för statsminister Stefan Löfven (S). Löfven som under fredagskvällen – tillsammans med Finlands president Sauli Niinistö – som särskilt inbjuden vän ska äta arbetsmiddag med Barack Obama och övriga Nato-medlemmars ledare i presidentpalatset i Polens huvudstad Warszawa, i samma sal som Warszawa-pakten bildades 1955.

Så kan det gå.

Särskilt inbjudna att äta middag, ja - men, väl notera, i n t e att delta i det officiella gruppfotot med de 28 medlemmarna, som exempelvis Norges och Danmarks statsministrar. Ett påtagligt uttryck för att värdlandsavtal är en sak, kollektiva säkerhetsgarantier något annat.

Vid middagen kan Danmarks Lars Løkke Rasmussen berätta för Löfven om sitt färska beslut att skicka 200 soldater till den nya, brittiskt ledda, Natobataljonen i Estland. Borde kännas en aning skämmigt för en svensk regeringschef.

Vi har ändå anledning att tro att Stefan Löfven fick en trivsam kväll tillsammans med våra västliga vänner, vänner som – fortfarande – fungerar och tar gemensamt ansvar, till skillnad från gnisslet vid EU:s toppmötesmiddagar i Bryssel.

Hur länge tänker den svenska socialdemokratin hålla fast vid sin neutralitetsdogm? Sannolikt så länge som röster som Pierre Schori och Maj-Britt Theorin orkar göra sig hörda. Stefan Löfven är beredd att slakta åtskilliga heliga (s)kor, som den pragmatiker han är, men inte Nato-nejet. Det ligger rimligen ett antal år och kongresser bort. Vi ska minsann klara oss själva och, kanske, lita till samverkan med Finland. Vår beredskap är god.

Så - nej! Sverige behöver i n t e, trots säkerhetsläget, trots de närmast genanta bristerna i förmågorna, ge militären ytterligare anslag under innevarande försvarsbeslut, alltså fram till år 2020 – om inget alldeles oförutsett händer. Det svaret gav statsminister Löfven under en intervju i Almedalen i tisdags.

Vilket också i praktiken innebär att frågan om svenskt Natomedlemskap blir lätt irrelevant. Natos medlemsländer förbinder sig att sätta av motsvarande två procent av BNP till försvaret, och särskilt hårt synas förstås länder som knackar på Atlantpaktens dörr. Som lilla Montenegro, som välkomnades in i går som Natos senaste och sista (?) nya medlem.

Sant är att många Nato-länder släpar efter med försvarsanslagen, snittet i dag är 1,5 procent. Men inte heller den nivån kommer Sverige i närheten av:

Trots tillskottet på 10,2 miljarder i fjolårets försvarsbeslut räknar FOI med att andelen av BNP s j u n k e r en aning, till under 1,1 procent. Det kan jämföras med 2,4 procent så sent som 1993.

USA väntas 2016 avsätta 3,61 procent av sin ekonomi till försvaret, Storbritannien 2,21 procent, lilla Estland 2,16. Norge sätter ”bara” av 1,54 procent, enligt Natos egna dokument. Ryssland? 5,4.

Träffsäkerheten i den Sifo-undersökning som SvD publicerade i torsdags, som visade att svenska folkets stöd för Nato-medlemskap plötsligt sjunkit påtagligt (49 procent säger nej, 33 procent säger ja), kan säkert diskuteras.

Men ändå: Vi noterar att Sifos erfarne chef Toivo Sjörén bedömer att människor nu kan uppleva en större osäkerhet på grund av det ryska agerandet i Östersjön och därför inte vill se några förändringar i säkerhetspolitiken, ”jag tror att många påverkas väldigt mycket beroende på vad som händer. Ryska överflygningar och annat kan ha stor betydelse”, säger Sjörén i SvD.

Om den tolkningen är riktig kan vi bara säga: Grattis, Putin, du har lyckats med ditt uppsåt!

Vi svenskar tror ju gärna att Nato ändå finns där, redo att hjälpa till vid skarpt läge. Men: kommer Nato att hålla ihop bättre än EU?

Nato är inget utan USA. Kanske kommer Moskvas strategiska söndringskampanj att få sin mest effektiva hjälp av det amerikanska folket, om det, Gud förbjude, röstar fram Donald Trump till Vita huset.

Vi vet vad krypskytten i Dallas 22 november 1963 gjorde med USA.

Vad kommer krypskytten som mördade poliserna i samma stad i går natt att åstadkomma?

Oavsett vad som snurrade i ex-soldatens hjärna kommer många att sätta terror-etikett på vansinnet. Skytten sa att han ville döda ”vita”. Donald Trump tar därmed lätt hem ännu en vinst i strategin att slå split grupper emellan.

Med Trump i Vita huset är frågan om det alls kommer att finnas ett landslag, ett lag av länder, som Sverige kan försöka kvala in i.