”Äntligen inte bara bidrag, bidrag”

Ledare ,
21-årige Hazem Abodan är en av de syriska flyktingar som fått och tagit chansen att få ett riktigt jobb. På företaget Ingrams lager i Viared kombinerar han arbete och studier i yrkessvenska i ett samverksansprojekt mellan bolaget, Lernia och Arbetsförmedlingen. På lilla bilden Ingrams Christian Håkansson omgiven av Lernias Cecilia von der Lancken och Ann-Christin Hansson.

VIARED. Det här är 21-årige Hazem Abodan. Sveriges framtid hänger på att vi klarar av att få in alla andra nyanlända i arbete lika fort.

Artikeln publicerades 17 juni 2017.

I snitt tar det n i o år för att h ä l f t e n av alla nyanlända att få in en fot på arbetsmarknaden.

Systemet, som regering och riksdag har format det, bygger på att det ska ta max t v å år.

För Hazem Abodan ser det ut att gå på åtta v e c k o r, efter att dörren öppnades.

Vad gör Sverige för fel?

Vad gör Borås och Hazem för rätt för att lyckas?

Dessa två frågors svar är fundamentala för Sveriges politiska och ekonomiska framtid. Den första diskuteras som bekant konstant. För att få svaret på den andra åkte vi till Viared, till företaget Ingram Micro.

Ingram? Nej, det är inte något av Borås lokalt mer kända företag trots att där arbetar runt 150 personer och har funnits här sedan 2010. Bakom grindar och i en påtagligt hög säkerhetsstruktur hanteras enorma mängder elektronik för den nordiska marknaden.

En av alla som håller ordning i det intrikata hyllsystemet är sedan några veckor just Hazem Abodan, flykting från Syrien. Han och fyra andra som också flytt kriget arbetar i en svart T-shirt från statliga bemanningsföretaget Lernia (som fram till år 2000 hette AMU). På tröjans rygg står ordet ”Join” i stora bokstäver.

Runt om i landet och hos en rad olika aktörer drivs olika projekt för att snabba på integrationen av nyanlända. Somliga lyckade, andra inte alls. Vi behöver knappast påminna om rena fiaskot med regeringens så kallade traineejobb – 32 000 utlovade har blivit knappt 500.

Projektet ”Join”– Jobb Och Integration i Näringslivet – verkar onekligen mer lovande, även om det ännu bara har hunnit testas på några få orter (till exempel på Scania i Oskarshamn). Och så nu här i Borås, hos Ingram.

Där träffar vi platschefen Christian Håkansson tillsammans med Lernias regionchef Cecilia von der Lancken och Ann-Christin Hansson, platschef i Borås. Hon har sytt ihop samverkansavtalet mellan Arbetsförmedlingen och Ingram efter att frågan om något mer kunde göras för de nyanlända spontant kommit upp under ett kundmöte.

”Vi har sett två dilemman. Dels är det svårt att hitta rätt sorts personal nu, dels är det ju låg arbetslöshet i Borås. Vi vill också kunna ta ett socialt ansvar, en blandning av bakgrunder är bra för oss har vi sett, och när vi satt och pratade med Anki här för två månader sedan väcktes tanken på om vårt och deras intresse gick att förena”, säger Christian Håkansson.

Ann-Christin Hansson bad Arbetsförmedlingen i Borås att föreslå en grupp som de trodde kunde passa för Join-projektet.

”I Join har vi gjort så att de praktiserar tre hela arbetsdagar i veckan och läser yrkessvenska två dagar i veckan under åtta veckor. Av de fem personer från Syrien som varit här på Ingram kommer fyra att kunna fortsätta, till en början på ett normalt sex månaders visstidskontrakt”, säger Hansson och nämner att företaget hoppas få in fyra till inom kort.

Cecilia von der Lancken säger att det är ett stort problem för de som är ute på praktik att de inte får chans att verkligen p r a t a svenska på jobbet.

”Visst har vi även egensyfte, vi behöver folk”, medger hon. ”Det här ett bra sätt att göra det på. Vi känner kulturen på många företag och står dem kanske lite närmare än Arbetsförmedlingen”.

Så går vi ner på lagret, och långt in bland hyllorna står Hazem Abodan och sorterar paket.

Han har en skakande historia att berätta, som så många andra. Flydde, efter uppmaning från pappan, från Aleppo redan 2011, innan striderna kom i gång. Via Turkiet tog han sig till Egypten där han gick i skola. Sedan tillbaka till Turkiet och via smugglarbåt till en grekisk ö, vidare till Italien innan tåget gick till Göteborg dit han kom 20 augusti 2014, två veckor efter att hans mamma och syster anlänt och sökt asyl.

Efter en lång väntan i Migrationsverkets boende i Torsby fick familjen tips om en lägenhet i Borås.

”Arbetsförmedlingen frågade mig om jag var intresserad av det här och jag sa ja. Jag hoppas senare kunna studera till ingenjör men det går absolut bättre att lära sig svenska här än i skolan, jag får kontakt med såna som verkligen kan språket. Jag känner mig lyckligt lottad nu”, säger Hazem.

Han poängterar också hur centralt det är för självkänslan att nu få lön.

”Äntligen inte bara bidrag, bidrag, bidrag”.