Adaktusson: Dags att sätta stopp för Israelfientligheten

Ledare
”Israel är inte något perfekt land, det är inte heller Sverige eller något annat av EU:s medlemsländer. Men det israeliska folket har på samma sätt som vi européer rätt att leva i frihet och säkerhet”, skriver Lars Adaktusson i sin gästkrönika. Bilden från Klagomuren i Jerusalem.
Foto:

I måndags firades FN-dagen runt om i världen. Det är en dag som drygt 70 år efter Förenta Nationernas grundande manar till eftertanke. I regeringens utrikesdeklaration hävdade utrikesminister Margot Wallström att FN är världens viktigaste plattform för internationell fred och säkerhet. Det stämmer bara delvis

Artikeln publicerades 30 oktober 2016.

FN:s största tillgång är att organisationen samlar nästan alla världens länder, diktaturer som demokratier, till samtal och dialog om gemensamma utmaningar. Samtidigt är detta ett problem, allt som oftast händer det att auktoritära regimer tar över centrala FN-organ och sätter sin prägel på viktiga rapporter och slutsatser.

Det kanske främsta exemplet på detta är FN:s råd för mänskliga rättigheter som bildades 2006 och som ersatte en uppmärksammad och starkt ifrågasatt FN-kommission. Kritiken handlade i första hand om att ökända diktaturstater fanns med bland medlemsstaterna, ett problem som nu lever vidare eftersom det relativt nya rådet dras med medlemsstater som exempelvis Saudiarabien, Kuba och Ryssland.

Att länder som sedan länge satt i system att grovt kränka mänskliga rättigheter ska granska och sätta sig till doms över andra länders agerande är inte annat än absurt. Allra tydligast illustreras detta av den behandling som Israel ständigt utsätts för i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Vid ett rådsmöte tidigare i år antogs fem olika resolutioner som fördömde Mellanösterns enda demokrati, medan länder som Iran, Syrien och Nordkorea nämndes vid vardera ett tillfälle.

Detta är långt ifrån det enda exemplet på hur FN-systemet omotiverat och ensidigt riktar in sig på Israel. Unesco som är FN:s organ för utbildning och kultur har en lång historia av att kritisera Israel på de mest märkliga grunder. Inte sällan har det handlat om ren historieförfalskning, som nu senast i oktober när Unescos styrelse ställde sig bakom en resolution som konsekvent ignorerar den judiska kopplingen till Tempelberget och Klagomuren i Jerusalem.

Sverige, som är medlem av Unescos styrelse, valde vid den här omröstningen att avstå istället för att tydligt ta avstånd från resolutionens innehåll. Det var ett otillständigt val, men även ett medvetet och illasinnat val som dessvärre ligger i linje med Margot Wallströms tidigare agerande i frågor som rör Israel.

Lika lite som den svenska regeringens öppna Israelfientlighet gagnar dialog och samförstånd i Mellanöstern, bidrar Unescos agerande till bevarandet av det gemensamma världsarv som Jerusalem utgör. Efter att under många år varit utsatt för fördömanden från Unesco valde den israeliska regeringen efter styrelsebeslutet att helt säga upp samarbetet med FN-organet. Israels kritiker lyckades därmed ytterligare isolera landet, denna gång med en världsarvsfråga som vapen.

Det verkliga Israel skiljer sig i alla avseenden från den förvanskade bild som tunga FN-organ konsekvent förmedlar. Israel är ett land som på 70 år byggt upp utbildningssystem, företagande och entreprenörskap i yttersta världsklass, som i lagstiftning och politiska beslut värnar mångfald, mänskliga rättigheter och pluralism. Samtidigt är det en liten nation, helt omgiven av internationella terrororganisationer och en halv miljard människor som lever i mer eller mindre hårdföra diktaturer.

Israel är inte något perfekt land, det är inte heller Sverige eller något annat av EU:s medlemsländer. Men det israeliska folket har på samma sätt som vi européer rätt att leva i frihet och säkerhet.

Det är dags att ledande FN-företrädare slutar särbehandla och diskriminera, det är dags att sätta stopp för den djupa Israelfientlighet och antisemitism som dessvärre fått fäste i världsorganisationen.