Vedrana Sivac: "Makalöst bra"

Dels för att han inte enbart är känd från tv och dels för att hans senaste platta Mänsklig värme är oerhört bra.

Hans ”Knausgårdiska” betraktelser från hemstaden Norrköping är så allmängiltiga att de lika gärna hade kunna utspela sig i Borås, som Krunegård - klokt nog också påpekar under konsertens gång.

Jag kan inte låta bli att beundra honom för att han river av konserten med Minusgrader rensar luften. En låt om hjärtskärande saknad med textrader som ”Ta mig tillbaks till då när allt var bra. Jag saknar dig”.

Det känns modigt.

I Korallreven & Vintergatan sätter han fingret på en mer universiell saknad. Drömmen om mänsklig värme, 37 grader, någon som ligger tätt intill och håller om en när man ska somna. En längtan som är densamma vare sig man befinner sig på psykakuten, finlandsbåten eller Rosenbad. Den som allting egentligen bottnar i.

Och han förmedlar känslan så makalöst bra.

Så bra att jag skäms över att det är så lite folk på torget och att publiken är träig och oengagerad, om man bortser från den lilla, hängivna skaran längst fram.

Krunegård verkar dock oberörd av det. Han proklamerar att han har världens bästa sommarjobb och ser tillbaka på den där gången han spelade på Trädgår’n innan den gick i graven.

Det tänder till lite i hitsen Jag är en vampyr och Everybody hurts.

Men trots att Krunegård ger så mycket av sig själv får han så lite tillbaka.

Vad missade ni? Jo, bara en av de bästa konserterna på en sommartorsdag – någonsin.

Eller som Krunegård själv uttrycker det:

Ibland gör man rätt

Ibland gör man fel.

Borås, lev med det.