Systerskap, samarbete, skapande

En utställning med mycket idé och komprimerat innehåll. Så känns konstmuseets höstutställning Syster. I den stora entrehallen gör Sisters of Jam avstamp direkt i en av feminismens förgrundsfigurer.

Sisters of Jam, eller Mikaela och Moa Krestesen, blev fascinerade av den konstnärskoloni som Kate Millett skapade 1978 för enbart kvinnor. Det var ett kollektiv som försörjde sig på att odla julgranar men ville verka konstnärligt utanför patriarkatet (ett uttryck som Kate Millett myntade tidigt på 70-talet).

Sisters of Jam kom till Kate Millets farm år 2010 och fann en ensam och övergiven Kate Millett.

– Det var en chock att se en frontfigur och aktivist så på botten. Men 2012 var vi tillbaka när hon hyllades i New York med en parad. Hon fick äran tillbaka.

De skrev en bok, gjorde en fotosvit och en film. Nu ingår deras verk i Syster.

Kulturhuset har fokus på feminism och genus i höst.

– Utställningar på det temat växer upp som svampar i jorden just nu, säger Karolina Pahlén som är curator för Syster.

– Att vi valt just titeln Syster är för att vi också vill visa på de nätverk som finns idag. Betydelsen av ett stöd. Dotterbolaget som visar sina verk utanför Kulturhuset, är ett sådant nätverk för kvinnliga tecknare.

Men finns det ett systerskap? Ett naturligt "vi"? Kajsa Dahlberg har skrivit ett "Brev till en medelklassfeminist". Det finns skrivet på en vägg och besökare får ta med sig en affisch med texten hem.

Klassperspektiv är det också i Anna Linders film I can't hear the sound of your sewing machine any more. Kvinnor i vitt, nästan övernaturligt ljus sitter böjda bakom vardagliga symaskiner. Det varvas med ömsinta bilder av symaskinsfoten och av nålen...

– Hon ville visa det låga värde som kvinnosysslor har, men också att det är en kunskap som försvinner. Hon har filmat sina äldre släktingar vid symaskinen.

På en mindre skärm visas också en film där hon släpar en symaskin bakom en bil i hög fart över en fjällväg.

– Filmen heter Sister Drag, en parodi på Guitar Drag.

Riktigt nöjd är Karolina Pahlén också med ett inslag som inte ser mycket ut för världen vid första anblicken. En liten hylla, en stol och en handfull böcker. Men det är ett omtalat verk av Kajsa Dahlberg. Hon utgick från Ett eget rum av Virginia Woolf, en tunn bok om svårigheten för kvinnliga konstnärer att få ett eget utrymme både i hemmet och samhället.

– Dahlberg beställde samtliga bibliotekskopior i Sverige och lade samman alla marginalanteckningar och understrykningar som läsare gjort, till en egen bok.

Upplagan på 1000 böcker försvann snabbt. När det här visades på Moderna museet gjorde man det i 25 stora montrar.

För den som älskar konst och bilder är ett inslag oemotståndlig. I två stora ställ lyser de läckra omslagen på 200 konstnärsbiografier. Böcker om lika många kvinnliga som manliga konstnärer?

Javisst! Men bara hälften av dem är riktiga, utgivna av förlaget Taaschen. Bläddrar man i de andra innehåller de bara tomma blad. Karolina Pahlén tar ner en bok och stryker över den:

– Konstnärerna Ditte Eijerskov och Eva-Marie Lindahl räknade över Taaschens konstnärsbiografier. 95 var över manliga, tre över kvinnliga. De tog kontakt med förlaget som inte tyckte det fanns ett problem. Då gjorde de båda konstnärerna egna fejkade böcker för att visa hur det kunde sett ut.