Vår tids Selma Lagerlöf träder fram i ny biografi
Biografier över kända personer – var tid behöver sin egen. Så är det i högsta grad när det gäller Selma Lagerlöf – tidigare porträtterad av bland andra Elin Wägner, John Landquist, Vivi Edström med många flera. Anna Nordlunds verk är ett praktfullt sådant, fyllt med bilder som väl illustrerar texten i urval av fotografen Bengt Wanselius.
Anna Nordlund är en lämplig person i sammanhanget. Hon har inte bara disputerat på Selma Lagerlöf, hennes fokus var just hur olika tider tolkar på olika sätt; ”Selma Lagerlöfs underbara resa genom den svenska litteraturhistorien 1891–1996”. Och jag får en känsla av att hennes egen biografiskrivning en gång för alla vill sätta stopp för vissa föråldrade föreställningar.
I förstone blir jag lite besviken. För en påläst läsare finns kanske inte mycket nytt, utom i detaljer. Man vandrar i kända marker och kan till och med bli irriterad över att författaren påpekar att Selma Lagerlöf föddes hemma, för så var det på den tiden. Självklart kan tyckas, men Anna Nordlund hoppas bland annat nå unga kvinnor med denna bok. Då kanske sådana påpekanden behövs. Att framställningssättet är lättsamt men seriöst kan också hjälpa till.
Inga nyheter kanske, men det är faktiskt första gången jag ser allt samlat på ett och samma ställe och – som sagt var – i en helgjuten och genomtänkt form. På tre områden är biografin dessutom befriande modern.
Den medvetna författaren. Ja, många har påpekat att Selma Lagerlöf visst inte var någon gammal sagotant som omedvetet traderade kända berättelser. Anna Nordlund visar hur medveten Selma Lagerlöf var, hur hon från tidig ålder provat olika genrer, framställningssätt och litterära metoder. Selma Lagerlöf reflekterade över sin egen position i det litterära fältet, såg sig som nydanare, och ansåg att Heidenstam var en epigon.
”Många exempel ges på Selma Lagerlöfs samhällsengagemang, från hjälpförening i Landskrona till rösträttsrörelsen.”
Den medvetna författaren syns även i kapitlet om filmatiseringar, där Selmas tankar om gränssnittet mellan regissör och författare ventileras. Ljudfilmen tydliggör detta än mer.
Den kontextuella författaren. Detta är det intressantaste spåret i biografin. Många exempel ges på Selma Lagerlöfs samhällsengagemang, från hjälpförening i Landskrona till rösträttsrörelsen. Intressanta diskussioner förs kring Selma Lagerlöfs förhållande till Herman Lundborg och rasbiologin och Anna Nordlund kan slå fast att Selma Lagerlöf inte var någon anhängare.
I den kontextuella författaren ryms också samspelet med institutioner – Svenska akademien till exempel – och det omgivande samhället. Selma Lagerlöf var insatt, beläst, följde samhällsdebatten och hade åsikter.
”Alla dessa turistresor till Mårbacka, beundrarbrev, högtidsfiranden. Hur fick hon tid att skriva?”
Selma Lagerlöf privat. Var hon någonsin privat? Alla dessa turistresor till Mårbacka, beundrarbrev, högtidsfiranden. Hur fick hon tid att skriva?
Kärlek men inte äktenskap. Också befriande är Anna Nordlunds skildring av de två viktigaste kvinnorna i Selma Lagerlöfs liv: Sophie Elkan och Valborg Olander. Relationerna skildras som naturliga och självklara.
Så: nu har vår tid fått sin biografi. En bra sådan.
