Annons

Tre popartister – tre julskivor: ”Nytänkande, segt och vackert”

Tre julskivor av tre svenska popartister ger sin version av vad julen är. De visar upp olika tolkningar – och lyckas olika bra.
Skivrecension • Publicerad 13 december 2019
Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.

Linnea Henriksson

Album: Till____Från____

Bolag: Sony music

Genre: Pop

Foto: © Per Kristiansen

Maia Hirasawa

Album: Maias jul

Bolag: Playground music

Genre: Pop

Albin Lee Meldau

Album: Have yourself a merry little christmas

Bolag: Sony music

Genre: Pop

Varje år är det många artister som ger sig in i julhetsen och släpper julalbum. Jag ska berätta lite om tre album, där en är nytänkande, en är seg och en är vackert klassisk.

Det handlar om Linnea Henriksson, Maia Hirasawa och Albin Lee Meldau. Tre svenska artister som för första gången försöker skapa julefrid.

Annons

Dock är inte frid det första som dyker upp i skallen när Linnea Henriksson inleder sitt album “Till____ Från____” som består av två egna låtar och fyra klassiker, med låten ”Fira jul med mig”. Det startar upp med lätt ångest. Julklappar som har försvunnit på posten, släkten bråkar och egentligen hade det varit skönare att bara fira vi två.

Tämligen långt ifrån den glättiga julen där alla är glada och lyckliga, och Henriksson har en betydligt mer melankolisk syn på det hela. Hon sjunger om att sakna någon vid jul i ”Julen är tillbaka” och att vilja sticka ifrån allt i Joni Mitchells ”River”. Samtidigt finns det något mäktigt i att lyfta det som gör ont när majoriteten hyllar det som är härligt. De avskalade låtarna blir storslagna med Henrikssons stundtals sköra stämma.

Någon som också levererar storslagenhet, är Maia Hirasawa. Och när Linnea Henriksson glänser med sina egna moderna jullåtar, så gör Hirasawa ett bättre jobb med de klassiska. ”Natten går tunga fjät” blir en maffig marsch med blås och trummor i Little drummer boy-stil, för att dra en julsångsreferens. “Maias jul” består av tio spår där fyra är egenskrivna och jag tycker inte riktigt hon hittar julstämningen när hon skriver själv. Däremot blir det riktigt gnistrande när hon med sin sin raka och känslosamma röst sjunger klassiker som Ding dong merrily on high och Staffan var en stalledräng.

Den som hängt med (eller kollat betygen innan) har räknat ut att det är poptrollet Albin Lee Meldau som är den svagaste av de tre skivorna. Trots att han kanske har den mest intressanta rösten av de tre artisterna, så hjälper det inte när samtliga av de sex spåren på “Have yourself a merry little christmas” är lätt sövande. Alla går i samma takt, har samma charmiga jazz-flirt, och blir till slut en enda lång jullåt. Kanske att den kan passa som bakgrundsmusik när det mumsas på Jansons frestelse, men det är inget för julpartyt direkt.

Anna EngströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons