Taylor Swift fortsätter att imponera
Taylor Swift
Album: Lover
Bolag: Universal
Genre: Pop
Lite grand låter det som om Taylor Swift vill göra något för alla sina fans, oavsett när de hittat henne. Från retroballaden ”Lover” till elektriska ”Cruel summer” skriven ihop med Annie Clark/St Vincent. På ett sätt, fastän 18 låtar är för många, så lyckas hon. För i dem alla, liksom på samtliga hennes sju skivor, är personen Taylor Swift så tydlig. Genom sina texter – och återblickar och utdrag från dagboksanteckningar – bjuder hon in lyssnarna i sitt liv, vilket som de flesta vet är både händelserikt och medialt uppmärksammat.
Förmodligen har Swift fans som inte ens känner till hennes countryförflutna, men det skiner igenom, inte minst i att texterna ofta är berättande. ”Soon you’ll get better” är en äkta, avskalad och vacker countryballad om Swifts känslor kring hennes cancersjuka mamma, med Dixie Chicks på stämsång.
Större än att Taylor Swift fått jobba med sina barndomsidoler är det symboliska sammanförandet av countryavfällingarna, de kontroversiella som gått mot strömmen och fått ta en hel del skit för det. På senare år och även på platta har Swift börjat kommentera världen omkring sig. Hon har framgångsrikt uppmanat unga amerikaner att rösta, hon stöttar demokratiska politiker och lagförslaget ”Equality act”, mot diskriminering av hbtq+-personer. Det sistnämnda är tydligt i den aktivistiska singeln och den underhållande videon ”You need to calm down”. Feminism har hon stått för länge, efter egna upplevelser i musikindustrin, och i ”The man” funderar hon kring skillnaden i hur män och kvinnor behandlas. ”Miss Americana & the Heartbreak Prince” är en välskriven amerikansk berättelse mitt i dagens obehagliga politiska läge.
På albumet finns rader om vänner som blivit fiender och den musikaliskt atypiska ”I forgot that you existed” vars refräng hade varit ännu starkare om den syftat på tonårskärlek.
Framför allt handlar ”Lover” om just kärleken. Om avslut och kraschade förhållanden, om vänskap i Fina ”It’s nice to have a friend” och motsägelsefullhet i briljanta ”The Archer”. Och nyförälskelse och lycklig kärlek. Vem ”London boy” handlar om är uppenbart och i powerpoppiga ”Paper rings” tar hon urgamla klichéer och får dem att låta fräscha.
Ännu en gång visar 29-åringen att hon inte bara är en lysande låtskrivare utan även en smart och insiktsfull textförfattare.
