Kultur

Sarah Klang följer upp med ny hoppfullhet

Kultur Artikeln publicerades
Sarah Klang har gjort en värdig uppföljare till succéalbumet ”Love in the milky way”.
Foto: Märta Thisner
Sarah Klang har gjort en värdig uppföljare till succéalbumet ”Love in the milky way”.

Resultatet denna gång känns klassiskt, med en doft av 70-tal och pastelliga syntmattor, skriver BT:s recensent Karin Grönroos om Sarah Klangs nya album ”Creamy blue”.

Sarah Klang

Genre: Pop

Album: Creamy blue

Bolag: Pangur Records/BEN

Sarah Klang har gått från noll till hundra på bara ett par år. År 2017 började hon presentera de första singlarna och strax efter det bejublade framträdandet i På spåret i januari 2018 släpptes den då redan efterlängtade debuten ”Love in the Milky Way”. De höga betygen sköljde över Göteborgsprofilen med den stora, unika rösten. Helt välförtjänt.

Soundet känns färskt och har slätats ut jämfört med den dramatiskt effektfulla och countrynära föregångaren.

Att uppnå ett så stabilt uttryck på så kort tid är i sig imponerande, men som bekant inte helt okomplicerat. Dels eftersom artisten själv lätt kan drabbas av prestationsångest, och dels eftersom det spär på publikens förväntningar och förhoppningar. Något som i sin tur riskerar att ta död på det annars så tacksamma överraskningsmomentet.

Det kallas alltså inte för ”den svåra andra skivan” utan anledning. Klang verkar dock inte ha lidit nämnvärt av någon svårare framgångsstress. När hon nu är tillbaka med uppföljaren ”Creamy blue” hörs både självförtroende och trygghet. Soundet känns också färskt och har slätats ut jämfört med den dramatiskt effektfulla och countrynära föregångaren.

Resultatet denna gång är snarare stöpt i klassisk form, med doft av 70-tal och pastelliga syntmattor. Men liksom tidigare står kärleken i fokus, och framförallt då den olyckliga sorten. Materialet skrevs strax innan och efter ett uppbrott och Klang själv beskriver skivan som en ”skilsmässoplatta”.

För den som föredrar hennes mest blödande röst så kan det nya tilltalet nog bli en besvikelse. Och visst, materialet kräver mer tid, men har å andra sidan förutsättningar för att hålla länge.

Det melankoliska finns med andra ord representerat här, men helt mörkt blir det sällan. Texterna har fler dimensioner än så och tillsammans med arrangemangen formar de en hoppfullhet som växer med lyssningarna. Tydligast blir det i ”New day coming”, ”It’s been heaven knowing you”, ”The music never stopped” och titelspåret ”Creamy blue”.

Spännande också att det är i just de ögonblicken som den verkliga kärleken hörs, på något sätt. När Sara Klang blickar bakåt, utan att för den sakens skull fastna i kletig nostalgi.

För den som föredrar hennes mest blödande röst så kan det nya tilltalet nog bli en besvikelse. Och visst, materialet kräver mer tid, men har å andra sidan förutsättningar för att hålla länge. En uppföljare värd namnet, i min bok.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.