Kultur

Ömsint och ärligt om Woyzeck

bokrecension Artikeln publicerades
Foto: Stefan Tell

”W” är en skickligt komponerad berättelse som utmanar och upplyser, tycker vår recensent Thomas Kjellgren. Särskilt imponeras han av författarens språkbehandling.

W.

ROMAN

Författare: Steve Sem-Sandberg

Förlag: Albert Bonniers

Woyzeck känner vi från Georg Büchners klassiska pjäs. Den fattiga och utsatta människan som dödar en kvinna han älskar. Steve Sem-Sandberg tar i sin nya roman ”W.” avstamp i pjäsen och olika rättegångsprotokoll men han tänker Woyzeck ett steg längre och skildrar honom som en utvidgad, fiktiv person bortom alla historiska begränsningar.

Berättelsen om den fattige, utnyttjade och lojale perukmakaren och soldaten Johann Christian Woyzeck från Leipzig som 1821 mördade kvinnan han älskade, änkan Johanna Woost har fascinerat många av vår samtids dramatiker, filmare, tonsättare och författare: Werner Herzog, Bertholt Brecht, Alban Berg, Ingmar Bergman med flera. Temat med den lilla, ensamma människans strävan ställd mot den styrande auktoritetens moral och maktstrukturer har också gjort Georg Büchners oavslutade pjäsfragment ”Woyzeck” till en av dramatikens tidlösa klassiker.

Sem-Sandberg tecknar ett både ömsint, ärligt och nyanserat – men aldrig förenklande – porträtt av sin huvudperson.

Steve Sem-Sandberg tar i sin nya roman ”W.” också avstamp i Büchners pjäs och i alla de bevarade förhörs-och rättegångsprotokollen från det autentiska brottsfallet. Men han tänker liksom Woyzeck ett steg vidare. Till att bli en utvidgad och fiktiv person bortom den historiska gestaltningens bestämning och begränsning. Detta gör att ”W.”, utan omsvep, blir bärare av en allmängiltighet som även kan belysa rörelserna i vår egen tid.

Sem-Sandberg tecknar ett både ömsint, ärligt och nyanserat – men aldrig förenklande – porträtt av sin huvudperson. Dessutom bortser han inte för ett ögonblick från det ohyggliga brott som denne en gång har begått.

”W.” är en människa som inte får något riktigt fäste i sig själv. Ständigt är han en underordnad. Inte heller kan han kontrollera sina tankar och handlingar. Allting glider honom ur händerna, hur mycket han än anstränger sig. Hans längtan efter kärlek blir en längtan på smärtsamt avstånd. Ofta avfärdas han genom förödmjukelser och hån. Så även av den Johanna som han så högt älskar.

Woyzeck, som Sem-Sandberg skildrar honom, styrs även av den dubbelhet som blir ett så tydligt karaktärsdrag i hans personlighet: att han vill och önskar en sak men gör något helt annat. Det medvetna står mot det omedvetna. Detta påminner en hel del om de människor som agerar i Birgitta Trotzigs berättelser.

Både handlöst och huvudlöst kastas ”W.”, när han tar värvning, ut i ett Europa som präglas av politisk instabilitet, en sönderslitande oro och våldsamma krig. Bedövad och nästan lamslagen driver han ändå vidare i sin konturlösa tillvaro. Förtvivlad försöker han finna nya fästpunkter i livet. En kortvarig ljuspunkt blir mötet med en gravid kvinna, Marie. När hon fött sitt barn vill ”W.” se det som sitt eget och rörande ger han den lilla flickan namnet ”Lilla hjärtat”.

”W´s” kringflackande i krigets och den moraliska upplösningens Europa kantas av liv i tillfälliga läger där tjuvar, råttor och sjukdomar drar fram. Han tvingas också utföra handlingar som han egentligen inte vill göra och inte heller är beredd på. Gradvis härdas han ändå, men med motståndskraften är det värre. Hans möten med världens mörker, vidskepelser och en ofrånkomlig bestraffande verklighet framkallar nya mentala mönster inom honom. Som han bara ännu anar men som vi desto klarare kan se. Samtidigt som ”W.” i sin avskurna naivitet blir en fullständigt hudlös och öppen människa.

Språket är något annat som imponerar i den här romanen.

Personskildringen av ”W.” är imponerande följsam. Det glappar aldrig heller i Sem-Sandbergs tids-eller miljöskildringar. Men så bygger allting här också på en gedigen grundforskning som han sedan elegant kan släppa fri i sin fiktiva berättarström. En metod som författaren tidigare framgångsrikt har använt i romaner som ”Theres”, ”De fattiga i Łódź” och ”De utvalda”.

Språket är något annat som imponerar i den här romanen. Dovt och närvarande växer det fram och Sem-Sandberg låter skildringen präglas av detta lätt arkaiska språkbruk och tonfall som framkallar så tydliga bilder. Det känns som om vi går rakt in i ”W´s” begränsade upplevelse – och synfält. Vi är där och då. Eller snarare här och nu. Det här är särskilt imponerande eftersom Sem-Sandberg i sin förra bok ”Stormen” använde ett språk som mer styrdes av en poetisk förtätning.

”Hur berättar man om ett liv?” frågar sig Woyzeck själv i sin fängelsecell när han möter sin förhörsledare Johann August Clarus. Och han fortsätter: ” Som en rörelse från en okänd upprinnelse mot ett allt mer förutsägbart och undan för undan allt tydligare urskiljbart slut? Men hans liv låter sig inte framställas så. Det har aldrig löpt framåt i en enda riktning. Snarare tycks det ha fortskridit ett litet osäkert stycke i taget, för att sedan vikas tillbaka in mot sig självt, som när man viker samman ett stycke tyg: den ena våden ovanpå den andra, kant i kant, söm mot söm”.

Sem-Sandberg vet hur man berättar om ett liv. Med ”W.” har han skapat ännu en mångfacetterad roman. En berättelse som utmanar och upplyser. Som befäster hans ställning som en av våra mest gedigna och samtidigt alltid överraskande författare.

FAKTA

Steve Sem-Sandberg

Steve Sem-Sandberg är född 1958. Nu bosatt i Stockholm efter flera år utomlands, i Prag och Wien. Har skrivit prosa, essäer dramatik och kritik. Tidigare redaktör för Svenska Dagbladets ”Under strecket” och sedan 2008 litteraturkritiker i Dagens Nyheter. Översatt författare som Jon Fosse och John Berger. Flerfaldigt belönad för sina romaner: Augustpriset för ”De fattiga i Łódź” 2009. Samma år tilldelades han de Nios Stora Pris och 2016 belönades han med det prestigefyllda Prix Médicis étranger, för årets bästa till franska översatta roman. ”De utsatta” och ”Stormen” heter två av hans senaste romaner

Första meningen i ”W.”: ”Vid polisförhöret efteråt kunde han inte minnas var orden kommit ifrån eller vad det varit för en röst som uttalat dem, sade bara att det varit som om en jättes hand plötsligt fattat honom om bröstet och kastat honom till marken”.

Visa mer...
Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.