Lewi Pethrus kritiskt granskad

Vi får följa Pethrus liv och verksamhet från 1910-talet till hans död 1974. En hel del dramatik förekommer i innehållet där Pethrus ofta spelar huvudrollen, till exempel i mellanmänskliga konflikter. Det kan också röra sig om personliga kriser eller den obarmhärtiga upptäckten av att en trosviss andlighet får ge vika för de nödvändiga nyttigheternas världslighet.

Halldorf väljer en tematisk disposition för sin biografi, det vill säga att varje kapitel har sitt specifika ämnesområde. Ett givet tema är ledarskapets problemetik, då Pingströrelsen inte befattade sig med något formellt val av ledare. Ändå kom Pethrus roll att utvecklas till vad Halldorf benämner biskop, ej till namnet men väl till funktionen. Detta informella ledarskap innebar en maktutövning som tydligen aldrig beivrades av någon församlingsmedlem.

Vad som bidrog till Pethrus starka ställning var säkerligen hans karismatiska framtoning, men också ett välförgrenat kontaktnät. Halldorf understryker emellertid den betydelsefulla vikten av de institutioner som tillkom under Pethrus tid, bland annat periodiska tidskrifter jämte dagstidningen Dagen. Man får heller inte glömma Ibra Radio och slutligen det politiska partiet KDS.

Efter hand blir dock moderniteten i samhället med sitt nyttotänkande en kraft som påverkar Pethrus i hans pragmatiska kamp för Pingströrelsens fortvaro. Andligheten och etiska principer tar skada av detta, en tragik som enligt Halldorf alltjämt vidlåder Pingströrelsen.

I sin biografi har Halldorf åstadkommit ett mångfacetterat porträtt av ett ledarskap som bland annat gällde att balansera alltför våldsamma tungomålstalande med en mer saktmodig andlighet. Halldorfs framställning är vetenskapligt klar med tydliggörande diskussioner och problematiseringar. Samtidigt förmår han inlemma Pingströrelsen och dess väckelsevågor i den övriga samhällsutvecklingen.