Annons

Lena Kvist: Lena Kvist: Var god cirkulera, det finns ingenting att rasa över

Den skönlitterära Augustjuryn gör det igen – går förbi flera av förhandsfavoriterna och väljer titlar som ingen tänkt på. Litteratursverige kommer kanske att rasa även i år.
Lena KvistSkicka e-post
Augustpriset 2019 • Publicerad 21 oktober 2019
Lena Kvist
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Anders Wiklund/TT

Augustjuryn nominerar två debutanter och något så otidsenligt som en sonettkrans? Själv blir jag på gott humör.

Att debutanten Marit Kaplas intervjubok ”Osebol” finns med är verkligt välförtjänt och roligt. Den andra nominerade debutanten Daniel Gustafssons roman ”Odenplan” har jag inte hunnit ta mig an ännu men om man ska tro BT:s recensent Christian Swalander är boken en ”strålande inledning på en författarbana”.

Annons

Anna Fock har skrivit romanen ”Väderfenomen”, som utspelar sig i en liten ort i Sovjetunionen. Hon är en skicklig och noggrann författare som fick Borås Tidnings Debutantpris för sin första bok ”Absolut noll”.

Nina Wähäs ”Testamente” – som jag läser just nu, efter att ha missat den när den kom i februari – är en spännande släkthistoria från Tornedalen och redan nu skulle jag vilja påstå att den har goda chanser på det åtråvärda priset.

Steve Sem-Sandbergs ”W” är en av årets mest tippade titlar, även jag trodde att han skulle finnas med. (Översättning för ickelitterära: Sem-Sandberg och Augustnomineringar kan jämföras med när Fredrik Kempe skriver låtar till Melodifestivalen).

”Monika Fagerholms ”Vem dödade bambi” var förhandstippad men blev utan nominering. Det är ingen skandal, senaste boken är inte hennes starkaste.”

Men Olivia Bergdahls ”Barnet. En sonettkrans”? Den har inte fått särskilt mycket uppmärksamhet, vilket kanske beror på att rimmad dikt inte har varit populärt i Sverige sedan Frödings tid. Intressant att juryn väljer den före till exempel Ann Jäderlund. Olivia Bergdahl är en skicklig ståupp-poet men jag har inte läst ”Barnet” ännu (som resten av Litteratursverige, vågar jag påstå).

Vem saknar vi då?

Monika Fagerholms ”Vem dödade bambi” var förhandstippad men blev utan nominering. Det är ingen skandal, senaste boken är inte hennes starkaste. Jag sörjer dock att Karolina Ramqvist inte blev nominerad för sin vemodiga, långsamma, insiktsfulla ”Björnkvinnan”.

Fackböckerna är starka i år och nomineringar till ålar och tunga biografier var väntade. Var god cirkulera, det finns ingenting att rasa över.

Annons
Annons
Annons
Annons