Lena Kvist: Lena Kvist: Här är sex författare som kan få ett Augustpris – om jag ska tippa
2018. Augustjuryn valde bort stora namn som Sara Stridsberg, Jonas Hassen Khemiri och Aris Fioretos. Nominerade istället Karin Smirnoffs – då ganska okända, nu storsäljande – ”Jag for hem till bror” och den tämligen obskyra ”Socialdemokratiska noveller” av Björn Runeborg. Det var som om de gjorde det för att retas med kulturjournalisterna.
Litteratursverige hatade verkligen juryns val och blidkades inte ens av att 2018 års skönlitterära pris i slutändan gick till den tjocka prosalyriska ”Aednan” av Linnea Axelsson.
2019. Är det normal avgång eller en följd av stora bråket? I alla fall sitter bara en enda medlem i skönlitterära Augustjuryn kvar från förra året, Mats Granberg som är före detta kulturredaktör på Norrköpings Tidningar. Juryn kan alltså börja på nytt – kanske? Eller kommer de att välja de stora, säkra namnen för att undvika en skandal igen?
Det har varit ännu ett starkt år för facklitteraturen och ett mellanår för skönlitteraturen. Kanske har det kommit mer bra poesi än vanligt men bara en diktsamling brukar ändå bli nominerad, år efter år. Augustpriset är ju Svenska förläggareföreningens pris, helst ska böckerna som nomineras vara säljbara också och inte bara god litteratur.
Här kommer mina sex tips i skönlitterära klassen:
Steve Sem-Sandberg: ”W”, Albert Bonniers förlag. Ja, Sem-Sandberg brukar Augustnomineras när han skriver något. Nu handlar det om Woyzeck och boken har som vanligt hyllats av kritikerna.
Karolina Ramqvist: Björnkvinnan, Norstedts. Inte autofiktion, men en roman om författaren, en författare som skriver boken om den föräldralösa 1500-talskvinnan ”Björnkvinnan”. Som vanligt har Ramqvist goda chanser att bli nominerad.
Monika Fagerholm: Vem dödade bambi? Albert Bonniers förlag. Mörker, våld, sexualitet, familjehemligheter, skönhet och språklig energi. Visst är det Fagerholm.
Helena Österlund: Min sårbara kropp, Nirstedt / Litteratur. Som vanligt drar tidigare debutantpristagaren Helena Österlund allt ett steg längre än andra författare. Jag har aldrig läst så naken autofiktion, med så mycket sex, förut. (Kanske för magstarkt för juryn, i så fall är Linda Boström Knausgård en stark utmanare i autofiktionklassen.)
Amanda Svensson: Ett system så magnifikt att det bländar, Norstedts. Kanske är tiden kommen för en svängig skröna och tre trillingars liv?
Marit Kapla: Osebol, Teg Publishing. Sveriges mest udda intervjubok någonsin? 40 värmlänningar talar ut och sina liv i dokumentär poetisk form.
Och fackböckerna? Minst en maffig biografi måste det bli. Linnébiografen Gunnar Broberg sitter själv i juryn, så det står mellan Anna-Karin Palms Selma Lagerlöfbiografi och Ingrid Carlbergs om Nobel. Kanske båda? Och ett Augustår utan Patrik Svenssons hyllade ”Ålevangeliet” skulle förstås vara en jätteskräll. Om Matilda Gustafssons ”Klubben”, som inte kommit ut ännu, har nått juryn i manusform borde den kunna finnas med. Och sedan två personliga berättelser: Eric Roséns familjehistoria ”Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort” och sist men inte minst vår egen boråsare Rebecka Åhlunds ”Jag som var så rolig att dricka vin med”. Senast en boråsrare nominerades var Johan HIlton med ”Monster i garderoben” 2015.
När det gäller barnböckerna har jag inte tillräcklig överblick men håller tummarna för ett lokalt namn: Helena Hedlund som skrivit den roliga och realistiska kapitelboken ”Att vara Kerstin”. Hon kommer från Rångedala – jag är inte bara lokalpatriot, det här är bra! – och är ett urstarkt namn bland nya svenska barnboksförfattare.