Lena Kvist: Lena Kvist: Bokåret 2017 var starkt och brett
Orsaken är att jag är ordförande i Borås Tidnings Debutantprisjury. Jag vill vänta med att lyfta fram mina favoriter tills det är dags för nomineringar.
Men en sak är säker: 2017 är det starkaste debutantåret sedan 2009, då jag började som ordförande i Borås Tidnings Debutantprisjury. Det kommer att vara mycket, mycket svårt att välja de fem nominerade som ska bjudas in till debutantgalan 2018. En ljuv plåga, åtminstone för oss som väljer.
Vi i juryn läser fortfarande, stressat och smått desperat ibland, njutningsfullt ibland. 102 stycken är debutanterna i år – rekordmånga. Den som trodde att litteraturen var död kan gissa en gång till.
Augustpriset vanns av en före detta Boråsdebutant i år, som flera gånger förut: Johannes Anyuru med ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar”. En stark roman om islamofobi, kärlek och förtryck som kommer att ligga i många julklappspaket.
En annan bok som fått mycket uppmärksamhet – och en Augustnominering – i år är Sigrid Combüchens roman om två flyktingar, ”Sidonie & Nathalie”.
Glädjande nog har Sigrid Combüchen tackat ja till att komma och gästa Borås Tidnings Debutantpris-gala måndag 19 februari nästa år, i ett samtal med Stefan Eklund. Det blir på Sagateatern eftersom Borås stadsteaters stora scen renoveras.
”På vägen till bokmässan på lördagen vände jag i trappan och bytte klackskorna mot springskor. Jag tänkte att jag kanske skulle behöva dem.”
Bokåret 2017 har annars handlat om annat än litteratur.
På bokmässan kom böckerna helt i skuggan när frågan om tidskriften Nya Tiders monter tog all luft i debatten. Och nazisterna skulle demonstrera utanför, medan bokseminarierna om yttrandefrihet pågick innanför.
På vägen till bokmässan på lördagen vände jag i trappan och bytte klackskorna mot springskor. Jag tänkte att jag kanske skulle behöva dem. Och det gjorde jag, när jag plötsligt fick lämna ett lyriksamtal för att blir nyhetsreporter och filma kravaller när militanta motdemonstranter bråkade med polisen precis utanför mässan.
2018 tar jag klackskorna igen och hoppas kunna lämna springskorna i hallen.
Nya Tider får inte vara med på nästa års bokmässa, ett rimligt beslut. Och nazisterna som ville gå utanför mässan stannar förhoppningsvis hemma.
