Låt romernas röster bli hörda
Det är den romske "aktivisten" Bagir Kwiek som talar i rubriken. Han vill "infläta vår (romernas) historia med er... så att vi båda kan gå vidare tillsammans".
Bokens redaktörer har haft hjälp av en lång rad forskare och andra medhjälpare. De 11 romer som kommer till tals berättar om hur livet i lägren och också som bofast var. Ett omfattande arkivmaterial har gåtts igenom och en arkeologisk utgrävning av det viktiga Skarpnäckslägret gjorts. Av cirka 40 romska läger i Stockholmstrakten har hälften gått att pricka in på kartor och tio av dessa har man besökt i sällskap med romer som minns dem. Forskningen avslöjar ett dolt kulturlandskap i Stockholm.
De romer som nu finns i Sverige räknar sina anor från romer som kom till landet i början av 1900-talet. De förde ett kringresande liv ända till 1960-talet. 1952 förklarade den dåvarande socialministern Gunnar Sträng som svar på en fråga i riksdagen att romerna är svenska medborgare. Därmed har de rätt till skolgång och bostad. Men kommunerna drog sig ofta för att kosta på romer bostäder. Först 1960, när det gick att få statsbidrag, började det röra lite på sig. Men det dröjde långt in på 1960-talet innan alla romer i Stockholmstrakten hade fått bostad. Katarina Taikons berömda bok "Zigenerska" från 1963 spelade en viktig pådrivande roll.
Det viktigaste med att komma ifrån livet i lägren var kanske att slippa frysa. Vintrarna var ofta svåra. Livet blev också mycket enklare, till exempel att diska och tvätta, när man hade rinnande vatten. Och bara det att kunna stänga en dörr om sig var viktigt.
Å andra sidan kunde det bli tråkigt och kännas isolerat att bo i lägenhet. Myndigheterna försökte dessutom sprida ut romerna – släktingar och vänner hamnade ibland långt isär i olika stadsdelar. Lösenordet var assimilering. Nu besökte man varandra så gott det gick, låg över kanske, återskapade lägrets närhet och gemenskap för några timmar. Det kunde bli både brokigt och livligt, till vissa närboendes förtret.
Ivar Lo Johanssons åsikt, bland annat i boken "Zigenare", att romerna måste få vara romer och odla sin egen livsstil som kringresande, motsägs kraftigt av Rosa Taikon (syster till Katarina Taikon).
I regeringens skakande vitbok från 2014: "Den mörka och okända historien", beskrivs övergrepp och kränkningar som drabbat romer under 1900-talet. Fortfarande kan romer ha svårt att accepteras i samhället. Det är tankeväckande att regeringen i sin strategi för romsk inkludering har det blygsamma målet att alla romer som år 2030 fyller 20 år ska ha samma möjligheter i livet som andra svenskar.
