I huvudet på fåglar

Nej, fåglar är inte dumma, de är "genier" med en imponerande förmåga att lösa problem. Det får man inblick i genom den här välskrivna och imponerande kunniga boken, tycker Kjell Andersson.

Bokrecension • Publicerad 4 januari 2019

Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.

Jennifer AckermanFoto: Sofia Runarsdotter

I Storbritannien finns en liten stad som heter Swaythling. Varje morgon lämnades där liksom på otaliga andra orter en mjölkflaska på trappan. 1921 upptäcktes att blåmesar och talgoxar visste hur man skulle få sönder kapsylen och komma åt den lockande grädden som samlats överst. 1949 kunde mesar på hundratals platser i England, Wales och Irland tricket. Fåglarna hade lärt sig av varandra – "en uppvisning i socialt lärande".

”Fåglarnas hjärnor är väl inrättade för att förstå saker och lösa problem”

Detta är en bra illustration till fåglarnas "geni" - förmågan att kunna "avläsa" sin omgivning, förstå saker och sedan lösa problem. Fåglars hjärnor är väl inrättade för den uppgiften – de är rika på nervceller på rätt ställen, deras nätverk och kopplingar liknar våra.

Annons

I 300 miljoner år har våra förfäder och fåglar utvecklats oberoende av varandra, och just därför ger fåglarna oss intressanta perspektiv också på vår egen utveckling.

Författarinnan, som är en framstående vetenskapsjournalist, guidar oss genom fåglarnas sociala liv, sång, förmåga att göra verktyg, orienteringsförmåga osv. Förmågor som ibland vida överträffar våra egna.