Filmrecension: Det blåser i alla fall mycket

Om du tar ”Twister” och snor lite från ”Die hard” och ”Point break” så får du kupp- och katastroffilmen ”Hurricane heist”. En stormig b-action gjord i sådan osmickrande 90-talsanda att jag sitter och undrar om Luke Perry från ”Bevvan” ska dyka upp i Aqua Limone-tröja med en Tamagotchi i ena näven och en MiniDisc med Spice Girls i andra.

Passande nog inleds filmen 1992. De två små sydstatsbröderna Will och Breeze råkar hamna mitt i orkanen Andrew och får på nära håll stirra döden i vitögat. Bokstavligt talat. Under några sekunder förvandlas vindarna till en väsande dödskalle i ett synnerligen imponerande (och oförklarligt) metereologiskt fenomen.

Klipp till nutid där bröderna vuxit upp med varierande resultat. Will (Toby Kebbell) är professionell stormjägare och Breeze en professionell slashas. En ny jätteorkan är i annalkande, den största någonsin uppmätt. I detta väderkaos planerar en liga att stjäla 600 miljoner dollar från en högbevakad federal bankdepå mitt i superstormens öga. Vad kan gå fel?!

Tja, allt, visar det sig, i vad som måste vara filmhistoriens mest katastrofalt genomförda rånförsök. Mot slutet tycker man nästan synd om skurkarna för att allting går så käpprätt åt skogen hela tiden. Å andra sidan är det kanske att vänta när ligan består av förbluffande omoderna karaktärer som ”den omotiverat sexiga dataexperten” (Melissa Bolona). För övrigt den minst sannolika inom detta gebit sedan Chris Hemsworths solbrända muskelknutte-hacker svingade yxor i ett havererande kärnkraftverk i ”Blackhat”.

En positiv sak med ”Hurricane heist” är att det blåser spektakulärt mycket. I ett ögonblick fladdrar också en samhällskritisk tankegång förbi när en karaktär bittert påpekar att staten transporterar enorma summor gamla sedlar avsedda för destruering genom ett litet låginkomstsamhälle. Men i övrigt? Låt oss säga att det lövtunna manusets intresse för analys är i nivå med trovärdigheten. Och som actionfilmupplevelse? Bara snäppet mer givande än att pissa i motvind.