Ett värdigt farväl från Avicii

Projektet är fantastiskt, musiken sådär. När Aviciis oavslutade album äntligen släpps så är det musikaliska resultatet tyvärr för ljummet.

Publicerad 5 juni 2019

Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.

Avicii

Album: TIM

Bolag: Universal

Genre: Pop

När Tim Bergling gick bort den 20 april 2018 var han i slutfasen av att färdigställa ett nytt album. Han lämnade efter sig en samling mer eller mindre färdiga låtar, men även anteckningar, mejlkonversationer och sms om hur musiken skulle låta. De låtskrivare som Tim samarbetade med på albumet tog vid för att slutföra låtarna och komma så nära hans vision som möjligt. Intäkterna från skivan går till stiftelsen Tim Bergling Foundation och de ändamål som den verkar för, bland annat förebyggande av psykisk ohälsa och suicid. Lanseringen av “TIM” är ett beundransvärt och storartat PR-projekt. Den 1-2 juni placerades sex stycken Avicii-installationer i kubform ut i Sydney, Tokyo, Stockholm, London, New York och Sao Paulo. När två Avicii-kuber i två olika städer aktiveras samtidigt så startar en förhandslyssning av det nya albumet. Initiativet är en hyllning till den kraft Aviciis musik har haft i att sammanföra människor världen över. Fans i olika delar av världen kommer kunna lyssna på det nya albumet tillsammans. Historierna, förväntningarna och omständigheterna kring “TIM” är lika uppmärksamhet som musiken i sig. Men i slutändan är det trots allt musiken som är det viktigaste.

Teamet/duon Vargas & Lagola (Vincent Pontare och Salem Al Fakir) ligger bakom mycket. Både när det kommer till låtskrivar-credits och produktion. Avicii hade alltid sparringpartners och bollplank. Joakim Berg från Kent, Chris Martin, hitmaskinen Joe Janiak och till och med Tom Petty står som medkompositörer.

Trots alla stora namn känns det förvånansvärt vattnigt och halvfärdigt. Det är ovisst hur många låtar som funnits att välja mellan och vi får såklart aldrig veta vilka som skulle ha hamnat på albumet om Avicii hade levt. Det blir för mjäkigt och lättsmält. Framför allt saknas EBM-pumpandet och intensiteten från Berglings paradnummer som ”Wake me up” och ”Waiting for love”. Det som gjorde honom till en megaartist och en popsmed av rang. Guldklimpar hittas här och där. Den cellodrivna versen i Imagine Dragons-samarbetet ”Heart upon my sleeve” är oerhört snygg. Inledande ”Peace of mind” är vemodigt popgodis. Avlutningen med den symbolisk laddade ”Fades away” är skivans starkaste spår med sorginkapslat vibrato från sångerskan Noonie Bao. “TIM” kommer tyvärr inte gå till historien som Aviciis magnum opus. Snarare som ett värdigt farväl med ljusglimtar där minnet finns kvar av en gigantisk musikexport med ett stort hjärta som fortsätter inspirera.