Ett stilla ögonblick med Karin Broos

Nu visas värmländskans fotorealistiska måleri på Borås Konstmuseum i utställningen Speglingar.

Intresset för Karin Broos konstnärskap har skjutit i höjden under de senaste åren. När hennes första riktigt stora utställning på Kristinehamns konstmuseum (2008) uppmärksammades nationellt stod galleristerna på rad.

De därpå följande utställningarna på gallerier i Stockholm sålde slut redan före vernissage.

– Det var överraskande och omtumlande, jag har aldrig någonsin haft för avsikt att göra karriär med min konst och har det egentligen inte nu heller. Vi har försökt skaffa oss ett bra och lugnt liv i Värmland, styra det dit vi själva ville, säger Karin Broos och ler.

Längtan till den svenska landsbygden blev allt starkare efter studieåren på Kungliga konsthögskolan ?s Hertogenbosch i Holland. Där mitt i ett vitalt konst- och kulturliv i ett passionerat -70-tal, och där nyutexaminerade konstnären avlönades av staten, bestämde sig Karin Broos och maken Marc för att lämna stadens puls för lugnet och för naturen.

– Vi hade ett sommarboende i trakterna kring Malexander i Östergötland, och trivdes. Sedan tog önskan efter något mer överhanden, vi lämnade allt bakom oss och hittade vår idyll i de värmländska skogarna och levde extremt primitivt, nästan självhushållande. Vi gjorde oss oberoende och kunde leva efter det.

Det blev gröna-vågen-liv, med får, kor, häst och egna odlingar. Det blev familj och en lugn tillvaro att utveckla ett konstnärskap.

Utställningen i Borås omfattas av ett 60-tal verk, varav de flesta målats under de senaste åren. Endast någon enstaka målning finns på museum, i övrigt är konstverken inlånade från privatpersoner.

– Ja, de här målningarna hänger på väggarna ovanför soffor i folks vardagsrum. Det har varit ett digert arbete att få hit alla de här fantastiska bilderna, att prata med ägarna och sedan att transportera hit dem. Men vi är väldigt glada att den här utställningen är här, det blir inte mycket bättre än så här, säger Borås Konstmuseums chef Hasse Persson.

Karin Broos har just fått en första rundvisning av utställningen. Bara några minuter tidigare har hon anlänt till Borås, i bil från hemmet i värmländska Östra Ämtervik.

– Det första intrycket är fantastiskt, många av bilderna har jag inte sett på länge och att se dem samlat så här är underbart. Vi är flitiga besökare här på museet, Borås Konstmuseum är ett av de ställen man alltid åker till och det är lite av en dröm att få ställa ut här, säger Karin Broos.

Vad var det senaste ni såg i Borås?

– Vi var här nyligen och såg Nathalia Edenmonts fins utställning, och så var vi givetvis här och såg Lars Lerin.

Den värmländsk akvarellvirtuosen Lars Lerin slog publikrekord på Borås Konstmuseum med sin utställning förra året.

Hur lärde du känna Lars Lerin?

– När vi flyttade till Värmland 1975 hamnade vi i närheten av varandra, och han ringde och ville se mina bilder. Sedan dess är vi goda vänner, han är gudfar till en av våra döttrar och när han gifte sig gjorde han det hemma på vår gård.

Har ni jobbat tillsammans?

– Ja, vi hade en del galna filmprojekt tillsammans. Förr i tiden, säger Broos och ler på nytt.

Karin Broos bilder är fångade ögonblick, fotorealistiska målningar med hög teknisk finess. Processen är långsam och betydligt mer omständlig än vad en första anblick anger.

– Ja, jag tar god tid på mig. Ofta handlar det att hitta de känslor man söker i bilderna. Ett motiv kan utgå från en massa olika fotografier. Jag tar något parti från en bild, andra delar från en annan tills jag är nöjd.

Du fotograferar själv?

– Ja, och för det mesta folk i min nära omgivning. Min familj får stå ut med att vara modeller.

Men bilderna känns mer som ögonblick än som uppställt komponerade, vet de ens om att de hamnar i kamerans skottglugg.

– Nej, då hade det inte alls fungerat som jag vill. Målningarna bygger på de ögonblicksbilder jag fångar med kameran, och jag tar massor med bilder som jag sedan överför i mina tavlor, säger Karin Broos.

Speglingar har vernissage på Borås Konstmuseum i dag och visas till och med den 12 juni. Utställningen som produceras av Borås Konstmuseum fortsätter sedan att visas på Sven Harrys Konstmuseum under hösten för att sedan flytta till Värmlands museum i Karlstad vid årsskiftet.