Kultur o Nöje

Lite väl mastigt i Mellanland

Kultur o Nöje
Hetsigt i Mellanland, tycker BT:s recensent Peter Grönborg. Foto: Regionteater Väst

Det råder en mycket hetsig atmosfär i teaterpjäsen ”Mellanland”. Även om angelägna ämnen passerar revy blir det till sist väl mastigt, skriver Peter Grönborg.

Mellanland

Manus, regi: Astrid Menasanch Tobieson

Scenografi, ljus: Johan Rödström

Skådespelare: Isabela Duarte Nilsson, Alejandra Goic, Rebecca Hayman

Kostym: Ulrika Kärrö

Musik, ljuddesign: Gustav Nordmark

Mask: Lars Carlsson

Produktion: Regionteater Väst

Scen: Uddevalla, kommer till Borås i slutet av april

Regionteater Väst sparar inte på krutet i sin högstadiepjäs ”Mellanland”. De tre kvinnliga skådespelarna stormar fram på - eller snarare i - den specialbyggda scenen.

De rör sig smidigt i, på och utanför en fyrkantig, klättervänlig stålkonstruktion. Där inne finns det plats för en skolklass; eleverna sitter längs med sidorna. Teknikernas arbete med ljud och ljus imponerar.

Filmade intervjuer med ungdomar exponeras med jämna mellanrum i taket, vilket sätter stämningsläget. Temat är identitetsproblematik.

Pjäsen poängterar hur viktigt det är att bortse från etniska förutsättningar och sexuell läggning, när maximen om alla människors lika värde ska omsättas i praktisk handling.

Förkunnelsen är mycket sympatisk men den expressiva och attackerande maxpuls som råder blir till sist ett trubbigt vapen. Syftet med den fragmentiserade och flödande dialogen verkar vara att späcka föreställningen med så många perspektiv som möjligt, vilket hämmar åskådarens förmåga till eget tänkande.

Aktörerna går in i och ut ur en rad olika roller; de agerar snarare körsångare än utmejslade, identifierbara karaktärer. De strävar efter massverkan, indränkta i oantastliga budskap, vilket blir väl mastigt.