Kultur o Nöje

Katy Perry går mot ett svalare elektropopland

Kultur o Nöje Artikeln publicerades
Katy Perry ser sig om och kritiserar omvärlden på nya albumet. foto: Niklas Torsell

Popstjärnan Katy Perry tar ytterligare ett steg in i ett svalare elektropopland. Numera vill hon få lyssnarna att både tänka och dansa, skriver Bella Stenberg.

Katy Perry

Album: Witness

Bolag: Universal

Ända sedan I kissed a girl har Katy Perry stuckit ut med sina jättehits, okonventionella klädkreationer och färgrika videor. Ibland har det varit en enda stor sockerchock.

”Witness” är Perrys femte album. Hon är 32 år nu, inte gammal, men inte längre en ung popstjärna, och på fyra år hinner mycket hända i en ung artists liv och musik. (Och för den delen, i världen och i USA, där Perry offentligt stöttade Hillary Clinton inför valet.)

Det visuella har hon inte tonat ner, bara förändrat, men ”Witness” tar henne ytterligare ett steg in i ett svalare elektropopland och är mer anonym än väntat. Inte utan hittiga låtar, men alla skriker inte Katy Perry.

Bäst blir Perry när hon vill få oss att både tänka och dansa.

Swish swish med Nicki Minaj är en stå upp för sig själv-låt. Hey hey hey ger en känga åt patriarkat och konventioner med rader som ”’Cause I’m feminine and soft, but I’m still a boss” och ”karate chopping the clichés and norms all in a dress”.

Chained to the rhythm handlar om att befinna sig i sin lilla bekväma bubbla. Skivan är inte politisk, texterna inte särskilt djupa eller ens särskilt bra, men det finns kritik mot omvärlden och hur vi förhåller oss till den.

Och sex också förstås, som i det klistriga och sliskiga Migos-samarbetet Bon appétit där orden handlar om mat men budskapet om sex.

Jag är inte säker på att någon av låtarna på ”Witness” kommer att stanna i mitt liv för alltid, men jag minns första gången jag hörde Katy Perry. En kväll som blivit så sen att den avslutades på ett gatukök där en en ny låt på radion fick mig att haja till med texten ”I kissed a girl and I liked it”.

Besvikelsen var stor när jag dagen efter hittade den inte alls lika queera fortsättningen ”I hope my boyfriend don’t mind it”.

Nio år senare har Katy Perry inte bara sålt mer än 100 miljoner album världen över utan också avslöjat att hennes kristna föräldrar, båda pastorer, skickade henne på Jesus-läger och att hon som tonåring försökte ”pray the gay away”.

Hon erkänner att hon inte alltid lyckats göra rätt, och är numera uttalad HBTQ-aktivist och feminist.

På omslaget till ”Witness” skymmer hon ögonen med sina händer. Ett öga syns istället titta ut genom munnen. Även en sockrig popartist kan göra mer än att bara sjunga.