Hansson: Något är fel - antingen tränaren eller stjärnan måste bort
Något är sjukt i Elfsborg. Inte bara på planen, utan framförallt utanför.
För att ställa frågan på sin spets: någon måste bort. Antingen chefstränaren Magnus Haglund eller stjärnspelaren Anders Svensson.
Innan en sådan skilsmässa sker kommer lugnet knappast att lägra sig i föreningen. I dag finns alltför tydliga störningsmoment.
Det är uppenbart efter en vecka med två spelmässiga genomklappningar, lika överraskande som svårförklarliga.
Efter 3–0-smällen mot Trelleborg vägrade Svensson att uttala sig för BT. Efter den märkliga 3–2-segern mot Halmstad senast förklarade han sig ha fått munkavle av tränare Haglund.
I går fick vår reporter David Axelsson veta upprinnelsen. Det ska ha varit Anders Svenssons kritiska uttalanden i BT om taktikbytet under 2–2-matchen hemma mot AIK. Åsikterna störde Magnus Haglund.
Men det kan också ses som droppen som fick bägaren att rinna över. Lagkaptenens frispråkighet om allt och inget har länge irriterat Haglund.
Om en ”vanlig” spelare uttryckt sig så yvigt – om gräsmattor, om domare, om spelmönster, om motståndare, om publik, om fans – skulle han snabbt hamnat i frysboxen.
När Anders Svensson gör det kommer saken i annat läge.
Han är Superstjärnan med 114 A-landskamper och en mental gräddfil. Kvaliteterna gör honom svår att sätta på plats. För en sån åtgärd skulle krävas en ledare med unika egenskaper á la Alex Ferguson eller José Mourinho.
Magnus Haglund tvingas hacka i sig lagkaptenens särställning i föreningen, på gott och ont.
Anders Svensson är en lysande tillgång i medgång. Som utpräglad känslomänniska kan han vara en mental belastning i motgång, särskilt för en ömhudad chefstränare.
Magnus Haglund är inne på sin åttonde säsong (2,5 återstår på kontraktet!) i Elfsborg. Så länge stannar normalt ingen allsvensk tränare. Därför är situationen speciell på Borås Arena.
Haglund har vuxit ihop med föreningen. Han får i stort alla önskade nyförvärv. Han levererar medaljer år efter år men?
Sedan SM-titeln 2006 gäller ständigt guldkravet, ungefär som hos Rosenborg i Norge och FC Köpenhamn i Danmark. Med landets bästa spelarmaterial är en tredje- eller fjärdeplats ett misslyckande.
Det känner både spelare, ledare, sponsorer och supportrar. I det ljuset måste insatserna bedömas.
Ett bestämt intryck är att Elfsborg kört fast, alternativt nått vägs ände. Om Magnus Haglund får ett annat anbud i sommar tror jag han sticker.
Motsvarande kan hända om Anders Svensson erbjuds ett lukrativt bud från exempelvis USA eller ett arabland.
Skulle något av alternativen inträffa lär inte klubbledningen gråta blod. Ty 107-åriga IF Elfsborg tänker leva vidare även efter epoken Haglund-Svensson.
