Nitta IF går i graven – tack för allt

Jag läser att Nitta IF ska läggas ner. Det står att föreningen hade sin storhetstid under 1980-talet och jag blir riktigt nostalgisk. Nu kanske några tror att jag hade stora idrottsliga framgångar, exempelvis i orientering, som var Nitta IF:s stora paradgren, men nej. Sanningen att säga var jag då, liksom nu, ganska ointresserad av idrott. Det struntade Nitta IF i. Det fanns plats för mig i alla fall.

Föreningen var mycket lyhörd för vad vi som växte upp i Nitta intresserade oss för. När det var en boom med rullskridskoåkande fanns det en fast tid varje vecka för att åka rullskridskor på parkettgolvet i stora salen i Forshaga, klubbhuset.

När jag och mina vänner var sugna på att spela teater var det idrottsföreningen som ordnade att vi fick tillfälle att spela upp. Senare blev vår teatergrupp en del av Nitta IF och när mina kompisar lade av tog man tillvara på mig som ledare för de yngre, som ville prova på teater.

När vi ville bilda popband fick vi tillgång till en skrubb i Forshagas källare som replokal. I tioårsåldern blev jag medlem i Nitta IF:s ungdomskommitté. Den hade till uppgift att ordna saker för andra barn och ungdomar. Jag var yngst när jag började där och den äldste var cirka sju år äldre och vi ordnade allt från ”ärtiga discon” till bilbaneracing.

Nu kanske några tänker att Nittas ungdomar var väldigt driftiga och ja, det var vi. Men det är lätt att bli det när man får gehör för sina idéer och lagom mycket stöd för att genomföra dem. Nitta IF fungerade som en bra fritidsgårdsverksamhet ska göra, med enbart ideella krafter. Jag har alltid haft en grundtro att jag kan vara med och påverka samhället och det tror jag att jag kan tacka Nitta IF för. En bättre medborgarfostran går inte att få.

Så nu när jag läser att föreningen ska läggas ner känner jag naturligtvis ett styng av vemod, men framför allt känner jag en stor tacksamhet. Tack alla ni som såg mig, lyssnade på mig och tog tillvara på det jag hade att komma med. Och tack för alla aktiviteter som ni ordnade. Jag förenade Nitta med nöje.

Anneli, då Jensen, nu Olsson