”Quick” berättar om fallet med den självutnämnde seriemördaren Thomas Quick och det journalistiska arbetet bakom avslöjandet av den största rättsskandalen i Sveriges historia. Håfström har tagit till alla tillgängliga Hollywood-instrument, trubbiga som vassa, och omstöper den sanna historien till braskande thriller-underhållning. Det vräks på med övertydlig musik, glassiga drönaråkningar och blixtsnabba klippmontage som hämtade ur förrförra säsongen av CSI. Det är övertydligt och allt annat än nyskapande men skickligt paketerat med väloljade genre-grepp.

Till sin hjälp har Håfström två av landets mest formidabla skådespelare, David Dencik som Quick och Jonas Karlsson som journalisten Hannes Råstam. Dencik gestaltar Quick som en mysgubbig folkhems-sosse vilket skapar en komisk kontrast mot beskrivningarna av hans påstådda dåd. Samtidigt borde filmen nog egentligen hetat ”Hannes Råstam – The Movie”. Flankerad av sin kollega Jenny (Alba August) är han historiens självklara mittpunkt. Jonas Karlsson är suverän i rollen, där döden bokstavligen väntar runt hörnet medan han jagar sanningen i ovisshet om Quick är ett manipulativt monster eller oskyldigt offer.

Stilistiskt studsar filmen hejvilt och öser ur ’nordic noir’-deckare, ’true crime’-dokumentärer och filmhistoriska murvelklassiker. Ibland snubblar den, särskilt i några karikatyrartade lustmord på ett par av härvans centrala figurer, men är oavbrutet spännande och ihärdigt välgjord. En fulkulturell vulgarisering av ämnet? Möjligen. En underhållande dramatisering? Utan tvekan.