Debatt

Utopiska drömmar får inte diktera svensk narkotikapolitik

Debatt ,
Foto:Helena Landstedt/TT

Svar till Ida Legnemark, BT 15/3.

I en artikel i Borås Tidning hänvisar Ida Legnemark (V) till förra årets CAN- undersökning, vilken visar att ungdomar i Borås väljer bort tobak och alkohol i större utsträckning – men när det kommer till narkotika, framförallt cannabis, går utvecklingen åt motsatt håll. Artikeln är skriven med utgångspunkten att problemet är just att människor brukar – inte att människor med ett missbruk skjuts bort från samhället. Det är ett grundläggande fel och något som är centralt hos alltför många politiker. Målet med ett narkotikafritt samhälle är en orealistisk dröm och det vet Legnemark om.

Vi förstår precis som Legnemark att okontrollerat bruk av cannabis har konsekvenser, det har alla droger. I motsats till Ida Legnemark är vår utgångspunkt att hjälpa så många människor som möjligt från missbruk. Hon skriver att cannabisbruk är ett ”normbrott”, vilket är ett synsätt som direkt leder till att man exkluderar den grupp människor som brukar cannabis – man kastar alltså bort sin chans till en konstruktiv dialog och en förändring.

Främmandegörandet är ett stort problem i Sverige. Först stämplar man alla brukare som missbrukare, sedan förlöjligar man dem och slutligen vill man tvinga på dem en restriktiv narkotikapolitik. Vem är egentligen problemet? Den som brukar cannabis på ett kontrollerat och säkert sätt eller Ida Legnemark och Vänsterpartiet?

Legnemark skriver även att man bör arbeta med förebyggande åtgärder riktade mot ungdomar. Hon skriver att det bör finnas ”tillgång till tidiga öppna instanser och vård för ungdomar som fastnat i missbruk”. Detta är något som är väldigt viktigt, men vad skribenten missar är att man sällan söker hjälp med något om det man gör är olagligt. 

Vi tror på en evidensbaserad narkotikapolitik med skade- minimering som huvudfokus. Vi tror i motsats till Legnemark att skrämselpropaganda och en förlegad syn på bruk inte räddar några liv. Därmed bör legalisering, eller åtminstone avkriminalisering, vara något vi bör eftersträva.

Vad Legnemark förespråkar – om hon inte också vill avkriminalisera eller legalisera – är därför en tom åtgärd. Att prata om att ge ungdomar tillgång till vård, men samtidigt vara för att ge rättsväsendet möjligheten att döma dem för bruk, är motsägelsefullt och fyller inget syfte. Likt den amerikanska narkotikalagstiftningen är hon ute efter att avskräcka människor från att bruka. Detta synsätt leder till att fler människor årligen dör till följd av den restriktiva lagstiftningen i Sverige än vad det gör i länder där bruket är avkriminaliserat, som exempelvis Nederländerna.

Legnemark avslutar sin debattartikel med att skriva att ”vi aldrig får backa från målet om ett narkotikafritt samhälle.” Det är sorgligt när en politiker yttrar sig på sådant sätt då det är väldigt uppenbart att det är en sorts utopi. Vi får aldrig backa från målet om ett samhälle där missbrukare faktiskt vågar söka hjälp.

Soroush Rezai

andre vice ordförande LUF Väst

Emmy Scilaris

styrelseledamot LUF Södra Älvsborg