Ulrik Nilsson behöver lära sig om styrelsearbete

I turerna kring Borås energi och miljö AB (BEM) har flera inlägg publicerats i BT. Frågan är principiellt viktig då det gäller styrningen av det i särklass största kommunala bolaget i Borås. Ett bolag som hanterar samhällsviktiga funktioner som energi, vatten, avlopp och avfall. Dessutom gör BEM de största investeringarna någonsin för att utveckla sin teknik och leverans till staden.

I fokus är brister i styrningen av BEM. Detta inlägg handlar inte om vd:s vara eller icke vara, utan belyser brister i Ulrik Nilssons (M) sätt att bemöta kritik. Som vice ordförande ingår Nilsson i ett presidium tillsammans med ordföranden och andra vice ordföranden. Presidiet kan betraktas som en förberedande instans till styrelsen.

Enligt två av varandra oberoende styrelseledamöter, Carl- Axel Rudd (L) och Kristian Silbvers (SD), och som beskrivits tidigare i BT, har presidiet i Borås energi orättfärdigt föregått styrelsens mandat och fattat beslut samt agerat på bolagets vägnar.

Nilssons inlägg i debatten är otydligt, bygger på bristfälliga tolkningar, inkluderar fel referenser, presenterar allmänkunskap som expertis och visar på godtycklighet i en debatt som gäller ett stort ansvar och en angelägen samhällsfråga. Det är således mycket som behöver kommenteras, men här lyfts endast några viktiga punkter.

Först gör Nilsson klart att han inte är intresserad av sakfrågan och skriver: ”För mig är frågan inte … i sak vad som hänt”, men uttalar sig ändå om förtroende. Förtroendefrågan kan emellertid inte avgöras utan att belysa sakfrågan, vilket är självklart för de flesta av oss, men inte för Nilsson.

För det andra försöker Nilsson göra poäng på självklarheter, som att BEM lyder under kommunallagen och aktiebolagslagen. Det är ju allmänkunskap och ingen har sagt annat. Vad Nilsson bör veta är att dessa lagar inte står i motsatsförhållande och att ingen av dem stöder hans logik.

Dessutom skriver han om ”de kommunala principerna” utan att tydliggöra vad han menar och hur dessa skulle påverka den aktuella frågan, som ju handlar om att presidiet inte får föregå styrelsens beslut.

För det tredje kommenterar Nilsson att de två ledamöternas krav på en dialog mellan styrelse och vd:n skulle vara ”kontraproduktivt”, vilket är ett märkligt ordval. En dialog mellan styrelsen och vd i ett bolag är alltid nödvändig, så även i BEM.

För det fjärde framför Nilsson ett felaktigt resonemang om att presidiemedlemmarnas enskilda möten med vd:n skulle vara en bättre lösning än ett protokollfört möte mellan styrelsen och vd:n i bolaget. Därtill är det oklart om de möten presidiet haft med vd:n har protokollförts. Dessa möten är inga undantag och ska naturligtvis redovisas i sin helhet för styrelsen och är därmed offentliga handlingar.

Till sist okunnigförklarar Nilsson både folkvalda kollegor och andra näringslivsprofiler i frågor som kommenterats av dessa och stöds av både lag, stadens policy, och av kravet att följa lagstiftning och gängse ordning i BEM. Han beskyller kollegorna för politisering av frågan, men är själv benägen att ignorera både lagstiftning och ett sunt förhållningssätt till andras kritik så väl som kunskap.

Boråsarna förtjänar rätt styrning, total transparens och bättre dialoger i sina bolag.

Daniel Yar Hamidi, fil. dr. och utbildare i styrning och innovation