Pensionssystemet är en skam

Inför pensionsreformen 1999 angavs två viktiga inriktningar, som skulle gälla för det nya pensionssystemet, nämligen att pensionsnivåerna skulle vara oförändrade i förhållande till ATP-systemet och att pensionen skulle ha följsamhet till årliga kostnadsökningar i samhället. Inget av detta uppfylldes i pensionsreformen!

Beslutet blev istället att staten friskrev sig helt från ansvar för hur pensionerna utvecklades från år till år. Pensionerna skulle helt betalas av inbetalningar till pensionsfonderna och deras avkastning på aktie- och räntemarknaderna.

Staten friskrev sig även från ansvar för kompensation för de årliga kostnadsfördyringarna. Att riksdagspolitikerna kunde fatta beslut om ett sådant odemokratiskt missfoster till pensionssystem är en gåta.

I inget annat land, som anser sig ha demokrati, kan man ens tänka sig ett sådant pensionssystem. Observera att systemet ställer pensionärerna utanför samhället.

Pensionssystemet beskär pensionärernas medborgarskap. Man höjer ersättningar till grupper som arbetslösa och sjukskrivna på grund av fördyrade levnadskostnader men inte till pensionärer som ju står utanför samhället.

Resultatet av det huvudlösa beslutet om pensionssystem har, som alla vet, resulterat i att pensionärerna blivit allt fattigare. Enbart under de senaste fyra regeringsåren har pensionerna sänkts med 10,9 procent. Observera att under samma tid har avtalsförhandlingar och löneglidning gett övriga grupper löneökningar på cirka 14 procent.

I en prognos spår Pensionsmyndigheten att det dröjer till in på 2020-talet innan man nått balans i pensionssystemet. Om riksdagspolitikerna, som starkt motsätter sig varje ändring av pensionssystemet får fortsätta att styra, lever snart alla svenska pensionärer som fattighjon.

Till råga på allt har regeringen ordnat skattetabellerna så att pensionärerna betalar högre skatt än anställda, vilka fått skattesänkningar med upp till 1800 kronor per månad.

Pensionssystemet måste radikalt omarbetas. Utformningen av systemet gör att pensionärernas medborgarskap beskärs. Den gemensamma kakan måste komma även pensionärerna till del. Efter ett arbetsliv på 40–45 år med världens högsta skatter, erhålles idag en pension som är den sämsta i Europa.

Varför har yrkespolitikerna i kommuner, landsting och riksdag beslutat att för egen del ha ett pensionssystem, som är mycket förmånligare och starkt avviker från det som gäller för andra offentliganställda? Det är tydligt att pensionssystemet inte duger åt beslutsfattarna själva.

Bo Rönnlund

pensionär och f.d. universitetslektor