Olle Engström: Jag fick rätt om Sverige till slut

Nu bekräftar opinionsinstituten, ett efter ett, att Sverigedemokraterna befäster sin position som det enskild starkaste oppositionspartiet. Nu ska vi inte förväxla detta med ett valresultat, men för mig är det helt logiskt att Sverigedemokraterna nu ersätter Moderaterna som det icke-socialistiska huvud- alternativet i svensk politik.

Jag har som ytterst få andra kunnat beskåda denna process inifrån. När jag 2013 förstod att Sveriges migrationspolitik var på väg åt totalt fel håll – och även gav uttryck för detta i en debattartikel i Borås Tidning – fick jag på nära håll se ett parti som varken hade viljan eller förmågan att ta till sig rena sakförhållanden.

De därefter följande sex åren är numera historia, med Reinfeldts öppna era hjärtan, decemberöverenskommelsen och migrationspolitikens sammanbrott 2015, alltmedan Moderaternas politiska kompass pekade än hit än dit. Och för egen del tvingades jag konstatera att man får betala ett högt pris för att ha rätt i sak, men vid fel tidpunkt.

Många enskilda moderater både såg, tänkte och kände precis som jag, men höll tyst. Personlig bekvämlighet och individuella karriärambitioner var viktigare än det samhälle man skulle tjäna. Många av dessa har nu, praktiskt nog, ändrat uppfattning.

Alla som är engagerade i partipolitik vet att man måste acceptera att man inte kan vara överens med sitt parti om allt och att man ibland måste hålla god min. Men nu handlade det om för landet oerhört viktiga ställningstaganden. Skulle man sjunga med änglarna och populisterna eller göra sig omaket att stå upp för vad som var rätt för samhället?

I dag kan man inte läsa nyheterna utan att notera nya skjutningar och annan våldsbrottslighet. Så här skrev jag i BT 2013: ”De personer som genomfört dessa kravaller och vandaliseringar förstår inte vilken skada deras så kallade fritidsaktiviteter har åstadkommit när det gäller att skapa förståelse och empati för andra människor och kulturer.”.

Generationer av arbete för sammanhållning och välfärd har på några år raserats, inför våra ögon. I dag har barn i näraliggande stadsdelar, i Borås och i många städer i Sverige, helt olika förutsättningar att lyckas i livet.

Det var knappast så någon ville ha det, samtidigt är det ett logiskt resultat av den ryggradslöshet som under många år präglade och fortfarande präglar svensk politik. Jag fick alldeles rätt, vilket gör mig genuint orolig.

Eftersom Sverigedemokraterna i väsentliga avseenden har etablerat sig som det som Moderaterna borde ha varit, ett Sverigevänligt parti som går balansgången mellan god välfärd och bra villkor för företagande, känner jag att jag för egen del är i hamn. Men det kan man tyvärr inte säga om Sverige.

Jag uttryckte redan 2013 i min artikel en oro över den framtida utvecklingen i Sverige: ”Och kanske ser vi också på lite längre sikt ett fullskaligt inbördeskrig mellan olika religioner.”.

Är det det som vi nu ser början på med tanke på alla sprängningar som sker i vårt land?

Listan på olösta samhällsproblem är lång och en lågkonjunktur står för dörren, allt medan Sverige saknar det politiska ledarskap man så väl skulle behöva just nu.

Det är långt till 2022, vilket för oppositionens del innebär idel hårt arbete, även för undertecknad.

Olle Engström (SD), ledamot, kommunfullmäktige i Borås