Låt inte prestige hindra hamnarbetarnas intressen

Svenska hamnarbetarförbundet har i dag 1 300 yrkesaktiva medlemmar som arbetar under hamn- och stuveriavtalet. Vi är facklig majoritetsorganisation längs Norrlandskusten, i Stockholm, i Mönsterås, i Karlshamn, i Malmö, i Helsingborg, i Halmstad och i Göteborg. Vår uppfattning är att vi därmed också är den största fackliga organisationen på avtalsområdet i landet som helhet.

Men frågan är väl om det spelar någon roll. Hamnarbetarförbundets ambition är ju varken att ersätta riksavtalet med företagsavtal eller att tränga ut Transport från det centrala hamn- och stuveriavtalet. Istället vill vi vara med och bära både riksavtalet och den svenska modellen som en jämbördig avtalspart, tillsammans med er.

Det stämmer att våra organisationers struktur skiljer sig på ett antal sätt. Vi har också mycket gemensamt. Vi är måna om att kunna företräda våra medlemmar i diverse ärenden i hamnarna runt om i Sverige. Det måste väl ändå komma först? Vi vill inte ta över, vi vill samarbeta.

Det finns inga praktiska hinder mot att samordna de båda fackens olika organisationsmodeller. De senaste decennierna har det ju tvärtom snarare varit normaltillståndet i många av landets hamnar att vi uppträtt enat och förhandlat tillsammans mot arbetsgivarna. Vi har även agerat gemensamt i centrala avtalsrörelser med gott resultat, utan att Hamnarbetarförbundets medlemsdemokrati då påståtts försvåra arbetet. Att göra om hamn- och stuveriavtalet till ett trepartsavtal eller en avtalskartell byggd på ömsesidig respekt skulle snarare innebära en formalisering av en redan välbekant ordning.

Mycket har hänt sedan Hamnarbetarförbundet bildades 1972 och det är hög tid för Transport att ompröva synen på vårt förbund som en ”konkurrerande” fackförening. Alla hamnarbetare står nu inför akuta utmaningar. Förutom det politiska hotet mot konflikträtten, leder APM Terminals i Göteborgs hamn en antifacklig hamn- offensiv där arbetsmiljön monteras ner, där arbetstagare trakasseras eller lämnas vind för våg vid arbetsskador och där 68 fasta hamnarbetarjobb nyss avvecklats för att omedelbart ersättas av ett hundratal otrygga anställningar via bemanningsföretag. Låt inte gammal prestige stå i vägen för hamnarbetarnas och i förlängningen alla svenska löntagares gemensamma intressen.

Vi står redo att diskutera lösningar som främjar båda förbunden och dess medlemmars intresse. Vägen framåt är tillsammans, för bägge förbunden, inte som motparter.

Paul Karlsson, ordförande, Hamnarbetarförbundet avdelning 21, Halmstad