"Klimathotet" en guldgruva för staten

Idag går det knappast att öppna en tidning utan att det står om det s.k. ”klimathotet”. Debatten förs helt onyanserat och okritiskt. De som inte tar ”klimathotet” på allvar anses som oupplysta och mindre vetande. De som helt bortser från klimatets naturliga växlingar genom årtusendena får helt dominera debatten. Det var då välgörande att läsa Ingvar Leions utmärkta artikel, där han klart redogjorde för värmeperioder och nedisningar.

Den mänskliga påverkan torde vara ytterst marginell. I all synnerhet den del som ev. Sverige kan bidra med. Miljö och miljöarbete är angeläget av andra skäl, men torde inte påverka klimatutvecklingen av någon betydelse.

Som vanligt när miljön debatteras kommer bilismen i fokus. Man bortser då gärna från att bilen, som transportmedel, är helt nödvändig och ett livsvillkor för människor, som bor utanför områden dit inte Stockholms lokaltrafik eller busslinjer når. Politiken, oavsett parti, är alltför Stockholmsdominerad. Det finns då knappast någon insikt om de villkor som gäller för människor ute i landet. Människor som inte har förmånen av en lika bra utbyggd kollektivtrafik som finns i Stockholm och andra större städer.

Den statliga klimatberedningen förordar kraftigt höjda skatter på drivmedel och begränsningar i avdragsrätten för resor med bil till och från arbetet Detta drabbar åter människor bosatta utanför tätort. Endast resans längd – inte färdsättet – skall ligga till grund för reseavdrag.

Det kommer med säkerhet att innebära att de via skatten kraftigt subventionerade biljettpriserna skall ligga till grund för avdragsrätten för resor.

Redan nu är avdragsrätten mycket kraftigt begränsad. Den är i praktiken avskaffad för de flesta löntagare. Förr var den bärande regeln att utgifter för inkomstens förvärvande skulle vara avdragsgilla. Så är inte längre fallet Enligt vissa uttalanden skulle de med långa resor till arbetet kompenseras för skattehöjning med höjt milavdrag. Vad som har hänt med detta vet vi nu. Milavdraget för 2008 har höjts till 18,50 milen – men samtidigt höjde man den icke avdragsgilla delen till 8000 kr. Så var det tyvärr med denna kompensation.

Än värre skulle det blivit med en socialdemokratisk regering beroende av miljöpartiet som helt ohämmat vill driva upp skatten ytterligare och drömmer om ett bensinpris på upp till 20–25 kronor. Frukta månne barnfamiljerna som behöver skjutsa sina barn till olika aktiviteter.

Det skall gå att leva ett normalt socialt liv också utanför tätort.

Det är inte bara bilisterna som drabbas av ”klimathotet”. Utöver den ordinarie elskatten läggs en extra skatt på våra elräkningar under beteckningen ”elcertifikat”. Denna extra skatt skall främst finansiera extremt dyr och ur miljösynpunkt tveksam satsning på vindkraftverk.

Enligt uppgift är vindkraften dubbelt så dyr som den kärnkraftsproducerade elen. Denna stora satsning på vindkraft är enligt min mening ett gigantiskt och meningslöst slöseri.

Som alltid drabbas de med lägst inkomst särskilt hårt. De behöver också värme och ljus.

Tyvärr finns det planer på en vindkraftspark i området Bredared-Hedared-Töllsjö. Det skulle vara förödande för vår relativt ostörda natur om detta projekt skulle förverkligas.

Som vanligt i dessa sammanhang lockas markägare med pengar för att upplåta sina marker.

De samhälls- och miljömässiga konsekvenserna väger då lätt.

Förhoppningsvis får förnuftet råda över plånboken. Då vindkraften är krafigt subventionerad med skattemedel och att det spekuleras i ytterligare subventioner genom höjda skatter och höjt elpris så kan det ge viss vinst för markägare och exploatör, men är förödande för vår natur.

Låt oss slippa detta intrång i vår miljö. Jag lyssnar hellre till fågelsången än vinandet från vindkraftverk.

Berndt Andersson (m)

Bredared