I de globala ödesfrågorna finns inget vi och dem

Årets valrörelse präglades dels av hårda budskap om ordning och reda, dels av en nymornad insikt om allvaret i klimatfrågan. Debatterna handlade ofta om ”vi och dem” på ett sätt som underblåser misstro och rädsla, snarare än att stärka tillit och framtidstro. Svenska kyrkan vill peka på inkludering och innanförskap som ett alternativ till polarisering och avhumanisering. Migrationen står i fokus för debatten i Sverige, men i EU-länder där nationalistiska krafter fått stort inflytande är det tydligt att även biståndspolitiken påverkas när det politiska klimatet hårdnar. Flera länder har skurit ner biståndet kraftigt, och stöpt om det så att det ska tjäna det egna landets snäva egenintressen.

Vi behöver åter försvara och mobilisera för ett generöst internationellt bistånd som håller fast vid internationella principer, ett bistånd som bygger på solidaritet och medkänsla med människor som lever i fattigdom och utsatthet, och som också vilar på insikten om att vår egen välfärd och trygghet är beroende av vår omvärld.

1. Biståndets uppgift har förändrats – och är viktigare än någonsin. Världen har förändrats radikalt sedan det svenska biståndet startade för över 50 år sedan. Ekonomisk utveckling och internationellt bistånd och har bidragit till att fattigdomen minskat kraftigt och gett människor bättre tillgång till hälsovård och skolor.

De stora framstegen innebär tyvärr inte att biståndet inte behövs längre. I riktigt fattiga länder och länder som drabbas hårt av klimatförändringar eller konflikter, är fortsatt bistånd helt nödvändigt. Sveriges bistånd kan också spela en viktig roll på specifika områden, som att stödja arbete för mänskliga rättigheter, miljö och jämställdhet. Detta är särskilt viktigt när det demokratiska utrymmet stramas åt, vilket vi ser i stora delar av världen.

2. Biståndet gör Sverige bättre. Forskare vid Brookingsinstitutet i USA har visat att det finns ett tydligt samband mellan utgifter för social trygghet för de egna medborgarna, och internationellt bistånd. Det är inte så att stora utgifter för den ena gruppen ger mindre över till den andra. Istället satsar de länder som ger stort internationellt bistånd också mycket resurser på social trygghet för de egna medborgarna. Medkänsla smittar. Respekten för alla människors lika värde och mänskliga rättigheter hänger ihop och beror inte på om din nästa finns i din närhet eller i ett land långt borta.

3 Världen är inget hot som behöver eller kan stängas ute. Som biståndsorganisation har vi ett ansvar att visa på de stora framsteg som görs, och inte förstärka eländesbilder i omvärlden i jakten på ökade insamlingsintäkter.

Världen står inför stora utmaningar i dag, däribland den globala uppvärmningen, och just därför behöver vi sprida berättelser som ger kraft och visar på hopp. Just nu behövs Sveriges stöd till de krafter som verkar för hållbarhet, fred, demokrati, jämställdhet och alla människors rätt till ett värdigt liv.

I de stora globala ödesfrågorna finns inget ”vi och dem”, bara ett ”vi” som är hela mänskligheten.

Erik Lysén, chef för Svenska kyrkans internationella arbete