Flera anledningar att se ljust på framtiden

Under den starkaste perioden av Sveriges historia, strax efter andra världskrigets slut och några decennier framåt, tog Sverige stora viktiga steg i sin utveckling. Vi hade i och för sig ett försprång gentemot andra länder efter krigets 1940-tal, men vi gjorde också mycket på egen hand som förde vårt land framåt.

Ekonomin var urstark, sysselsättningen hög och resurser fanns att utveckla landet såväl materiellt som socialt. Det som genomsyrade Sverige under denna period var en mycket stark tro på framtiden. Allt skulle bli bättre och bättre dag för dag, vilket Ernst Rolf sjöng, visserligen ett par årtionde tidigare.

De allra flesta människor i vårt land trodde på allvar att framtiden bara kunde bli bättre och ljusare. Man kunde se och uppleva samhällets framsteg. Många upplevde också att livschanserna blev fler. Det var plötsligt möjligt för vanliga människor att bli något annat än det som klasstillhörigheten hade förutbestämt. Människor fick rikare möjligheter att forma sina liv och få en bättre tillvaro än den som föräldrarna fått möjlighet till.

I detta samhälle växte ett tydligt jämlikhetsideal fram som vann de breda massornas stöd. Vi formade ett starkt samhälle, tillsammans. I somras läste jag den läsvärda boken Sveas son, skriven av Lena Andersson. Den speglar just denna tid, välfärdsåren och folkhemmet, och beskriver målande några av de människor som levde då. Det är tydligt vilken stark våg av förändring som greppade tag i dessa människors vardag. I en del fall fanns så klart en tydlig skepsis mot allt nytt, men i botten låg en grundmurad känsla av framsteg och att samhället trots allt gick åt rätt håll.

Frågan är var vi befinner oss nu. Ser vi svenskar ljust eller mörkt på framtiden? Finns det ett bättre samhälle att tro på? Av väldigt många skäl finns det anledning att se ljust på både vår tillvaro nu och på framtiden. Statistiskt är vi tryggare i dag än någonsin. Sverige är ett rikt land. Levnadsstandarden är fortfarande mycket hög. Sverige ligger väl till som en modern kunskapsnation. Trots detta finns det svårigheter som måste tas omhand och utmaningar som vi inte kan bortse ifrån.

Frågor som rör vår framtida miljö, problemen med växande klyftor mellan människor och social oro måste vara de mest prioriterade frågorna de kommande decennierna. Självklart är också ett rejält lyft när det gäller välfärdens tjänster avgörande, om vi även fortsättningsvis skall få människor att känna tillit till vårt samhällssystem.

Socialdemokratin har alltid varit en framtidsrörelse. Vårt fokus har alltid varit på det vi har framför oss. Vi har alltid drivits av en stark vilja att göra samhället bättre, för allt fler människor. I praktisk politik kan metoder för att åstadkomma just detta variera, men en sak är uppenbar. Ingen kommer ifrån det faktum att mycket av framtidens utmaningar kräver en uppslutning i samhället kring begrepp som jämlikhet och solidaritet. Begreppet ”vi” måste stärkas och samhällsgemenskapen bli det centrala. Över huvud taget måste vi återigen vara beredda att göra ansträngningar och kanske till och med uppoffringar för varandra.

Det handlar mycket om rättvisare fördelningspolitik, inte bara mellan människor med ojämlika förutsättningar utan också mellan stad och landsbygd. Gör vi inte det tillsammans kommer vårt gemensamma samhällsprojekt att kantra. Genom tydliga visioner och tydliga prioriteringar kommer det gå att få en bred uppslutning kring ett samhälle som är både rättvist, solidariskt och inkluderande. Ett samhälle som ingjuter ljusa förhoppningar om framtiden.

Per Carlsson (S), ordförande, Socialdemokraterna i Borås