Färdtjänsten är som vilda västern – vem vågar åka med?

Det finns i dag många exempel på att färdtjänsten är en central samhällsfunktion med mycket stora och allvarliga problem.  Man kan i dag med fog börja tala om kris.

Sena eller helt uteblivna transporter, smutsiga och trasiga fordon. Förare som kör för fort och osäkert. Förare som saknar tillräckliga språkkunskaper och eller god serviceanda. Detta är endast några exempel som inte utgör några undantag, utan är mer regel. Dagligen sker tillbud och allvarliga incidenter. Det ser lite olika ut i landet, men tendenserna är desamma.

Nu har det gått så långt att det inte går att garantera en väl fungerande och säker färdtjänst, något som allmänheten förväntar sig och lagen faktiskt kräver. Som en konsekvens av detta har upphandlande enheter på flera håll i landet fått bryta ingångna avtal på grund av att transportbolagen helt enkelt inte kan sköta verksamheten, med mycket stora kostnader och komplikationer som följd.

Sanningen är att färdtjänsten mer och mer blivit en lågbudgetbransch och följden, särskilt i storstäderna, har blivit ett slags ”vilda västern-kultur”.

Konsekvensen är en stor omsättning på personal och att det nu råder allt större brist på erfarna och professionella förare. Då skall man också komma ihåg att färdtjänstyrket bygger på en längre tids erfarenhet, som handlar om ett antal år i yrket. Detta drabbar i första hand kunderna och snart kan man med fog fråga sig: Vem vågar sätta sig i ett färdtjänstfordon, särskilt om man är sjuk och svag?

Samtidigt som denna nedåtgående kvalitetsspiral, så ställs det allt större krav och press på färdtjänstförarna. Det blir också allt tuffare för de transportbolag som försöker hålla en god kvalité och i sin tur även huvudmännen. Det har således blivit en allt ondare cirkel som drabbar alla.

Under de nu rådande förhållandena går det inte längre att blunda för problemen och det är således dags att vi alla tillsammans tar ansvar för denna mycket viktiga och centrala samhällsfunktion. Detta gäller ansvariga politiker, arbetsmarknadens parter, huvudmän, handikapprörelsen, transportbolagen och dess förare, brukarna, allmänhet och medier. Denna negativa utveckling kan och får helt enkelt inte fortsätta. Därför bjuder vi nu in alla dessa grupper över hela landet till fortsatt debatt, för att tillsammans finna lösningar på den kris inom färdtjänsten som vi nu alla kan bevittna.

Jens Östergaard, ordf. taxisektionen, Svenska transportarbetareförbundet avd. 20, Jönköping

Sven-Åke Österberg, vice ordf. taxisektionen, Svenska transportarbetareförbundet avd. 20, Jönköping