Annons

Debatt: Sverige bör avvisa medlemskap i Nato

Svar till Allan Widman (L), Hans Wallmark (M), Daniel Bäckström (C) och Mikael Oscarsson (KD), BT 6/4.
Debatt • Publicerad 11 april 2018
Detta är en opinionstext i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: TT

Under rubriken ”Sverige bör bli Natomedlem” kunde man i fredagens BT läsa ett debattinlägg av bland andra Allan Widman (L). Att utrikesministern säger nej till Nato betecknar artikelförfattarna som ”djupt oansvarigt”.

När Margot Wallström (S) ifrågasätter ett medlemskap i Nato är hon i gott sällskap. Det finns en mycket utbredd skepsis mot att lämna den traditionella al- liansfriheten.

Annons

I antologin ”Bevara alliansfriheten – Nej till NATO-medlemskap!” pläderar Hans Blix (känd partikamrat med Allan Widman) för att låta det fredspolitiska tänkandet balansera det försvarspolitiska tänkandet och avslutar så här:

”I stället för att genom anslutning till Nato bidra till fortsatt upptrappning av motsättningar och mer hotfullt militärt språkbruk bör Sverige, enligt min mening, återknyta till och förstärka den politik för avspänning, nedrustning, samverkan och fred som länge gett Sverige en både i öst och väst accepterad och respekterad roll. Det ligger i rät linje med vår hållning i FN och är helt förenlig med vårt medlemskap i EU.”

Under 40 år av kallt krig använde Nato sina vapen endast under övningar. Efter Berlinmurens fall 1989 har det varit stridsaktiviteter i Kosovo, Serbien, Afghanistan och Libyen. Våren 1999 bombade Nato Serbien och Kosovo under 79 dagar, en så kallad ”humanitär intervention”. Särskilt humanitär uppfattades nog inte bombningarna av dem som drabbades, däribland personalen på det serbiska tv-huset, som totalförstördes – en solklar krigsförbrytelse.

Insatserna i såväl Afghanistan som Libyen måste betecknas som gigantiska misslyckanden. När Natos styrkor drogs tillbaka från Afghanistan efter 13 års krig hade inga av de ursprungliga målen uppnåtts, men över 20 000 civila dött. Talibanerna och krigsherrarna är obesegrade och landet befinner sig i kaos. I Libyen ledde krigshandlingarna till att regimen störtades och ersattes av laglöshet, där islamistiska krigare fått fritt spelrum och rik tillgång på vapen.

Sverige har ända sedan 1960-talet konsekvent arbetat mot spridning och för nedrustning av kärnvapen. För USA och därmed Nato är kärnvapen en självklar del av arsenalen.

”Kärnvapen är en central komponent i Natos sammanlagda förmåga till avskräckning och försvar… så länge kärnvapen existerar kommer Nato att förbli en nukleär allians” (citaten hämtade från Natos hemsida).

Man håller sig också med en doktrin om ”first use” som innebär att man förbehåller sig rätten att använda kärnvapen även om motståndaren inte använt sådana. Som medlem i Nato måste Sverige självfallet acceptera denna doktrin.

Sammanfattningsvis finns en lång rad goda argument för att bevara Sveriges alliansfrihet och bestämt avvisa tanken på ett medlemskap i Nato. Frågan om kärnvapen väger allra tyngst.

Att säga nej till Nato är inte ”oansvarigt”. Det är tvärtom både klokt och ansvarsfullt om man vill slippa kärnvapen och minska risken för krig.

Freddy Malmberg, medlem i Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) sedan grundandet 1981 och Nej till Nato/Sjuhärad

Annons
Annons
Annons
Annons