Boråsarna dragna vid näsan om stadens grundande

Borås PR-makare annonserar med pompa och ståt och hävdar att staden fyller 400 år den 29 juni 2021. Men faktum är att allt är ett spektakel för att fira ankomsten av ett brev.

Borås är två år äldre än vad som officiellt anges, eftersom det officiella Borås helst vill glömma ett möte i Göteborg 1619, då de verkliga besluten togs.

Med stor envishet fortsätter det offentliga samhället, Borås kommunpolitiker och journalister, med det historiska självbedrägeriet och påstår att Borås grundades 1621, då ett så kallat torftigt privilegiebrev ankom med kurir från kungen. Något år senare, i maj 1622, anlände de fullständiga ”stadsprivilegierna”, och då och då seglar det upp små tvister om vilket år som gäller, 1621 eller 1622.

Dock är det ett faktum att besluten om stadens grundande togs redan år 1619, då Gustav II Adolf kallade ”the förnämste bönder” i trakten till ett möte i Göteborg. Kungen förde krig i Tyskland, behövde pengar till kanoner och krigsskepp och ville beskatta böndernas handel, framförallt med det danska Varberg. Nu hade han dessutom militär kraft att sätta bakom hoten efter att Älvsborgs lösen blivit betald och danskarna överlåtit Göteborgsområdet till den svenske kungen.

Borås stads förste historieskrivare, Nils Hufvedson Dal, gav år 1719 gav ut en liten bok om stadens historia för att fira Borås då 100-åriga existens.

Nils Hufvedson Dal är 1719 mycket noggrann med att ange att Gustav II Adolf 100 år tidigare, alltså år 1619, kallade traktens bönder till ett möte i Göteborg. Där krävde kungen att bönderna skulle bygga en stad och skattskriva sig för att få fortsätta sin handel. Bönderna tvekade och då hotade kungen dem med utvisning till Ingermanland. Inför hotet om deportation gav bönderna efter, varpå kungen nöjt la sin hand på krigsöversten Nils Stiernskiöld och sa: “Thenne skal utse plats och afsticka til Stad åt Eder”.

Nils Hufvedson Dal skriver: ”Man kan sannlikast anmärckja, at thet lärer sig tildragit jemnt för 100 åhr sedan, nämligen 1619”. Dessutom noterar Nils Hufvedson Dal att ”hotet om Ingermanland på samma tiden wel infaller, ty i stellet för böter och straff brukades thå understundom bortförelse til Ingermanland”.

Krigsöversten reste förnöjd till nuvarande Borås, vände sig mot Rya åsar och frågade vad åsen hette. ”Boeråsen”, svarade bönderna. ”Så skal staden ock nämnas”, bestämde krigsöversten.

Kungen och rikskansler Axel Oxenstierna, med sitt 20-punktsprogram för städers bildande, hade fått som de ville, och som makten i Stockholm hett önskat sig ända sedan 1300-talet, att få beskatta böndernas handel, inte minst med det danska Varberg.

Inte undra på att kungen står staty på torget och ser nöjd ut när han lyssnar på högtidstal om ankomsten av ett ”privilegiebrev”, samtidigt som sanningen nogsamt undvikes, och Nils Hufvedson Dals namn göms på dammiga hyllor på museet.

Med självbedrägeri och okunskap planeras 400-årsfirandet till 2021. Det är historiskt felaktigt och tjänar endast till att bevara en förbluffande historielöshet om de motsättningar som drev utvecklingen.

2021 är det mest minnet av en brevkurirs ankomst på en trött häst som kommer att firas. Vi andra, som tror på upplysning och korrekt historieskrivning, kan tacka och fira nästa år till minne av Nils Hufvedsson Dal som med sin bok Boerofia 1719 räddade oss till sanningen.

Grattis, Borås, till 400 år 2019.

Jyrki Seppälä