Borås bör satsa på mindre skolor

Borås kommuns befolkning växer och antalet elever i grundskolan kommer de närmsta åren att öka med cirka 300 per år. Detta har resulterat i att vi står inför mycket omfattande renoveringar av våra skolor, och planeringen för att bygga nya grundskolor står högt upp på dagordningen.

Vi står också inför ett avgörande vägval. Hur och var ska vi bygga våra framtida skolor? Vilka skolor ska finnas kvar och vilka ska försvinna i framtiden? Något förenklat kan vi säga att vi står inför valet att välja mellan antingen en decentraliserad modell eller en centraliserad modell.

Den decentraliserade modellen innebär mindre skolbyggnader, vilka är mer geografiskt spridda och nära elevernas hem. Den centraliserade modellen fokuserar på att bygga mycket stora skolenheter i stora upptagningsområden, där elever kommer till skolan med skolskjuts. Som skolpolitiker har jag noterat, både hos ledande tjänstemän och styrande politiker, att de tenderar att vara anhängare av den centraliserade modellen med stora skolenheter. Vi sverigedemokrater är av en annan åsikt och skälen är flera, vilket jag kommer att redovisa i detta debattinlägg.

I flera decennier har man i USA prövat modellen med stora, centraliserade skolor och det är också därifrån den mest omfattande forskningen finns i frågan. Resultatet av forskningen har medfört att man numera väljer att allt mer överge idén med storskaliga skolor.

I fil.dr. Synthia Reeves undersökning från 2008, som baserade sig på 166 forskningsrapporter, konstaterade hon följande: mindre skolor fostrar bättre samhällsmedborgare, skapar en avsevärt större trygghet för eleverna, innebär mindre våld och beteendeproblem och skapar engagerade föräldrar. Undersökningen visar också att det inte finns några hållbara kvalitetsargument för att lägga ned små skolor.

I universitetslektor Carl-Henrik Adolfssons forskningsöversikt från 2014, som innefattade ungefär 100 vetenskapliga undersökningar, framkom att i den forskning som haft ett specifikt fokus på yngre elever, finner man inte några studier som stöder att en stor skola skulle gynna elevers skolprestationer. Däremot går det att hitta studier som pekar mot det motsatta, det vill säga att elever i de lägre åldrarna skulle gynnas av att gå på en mindre skola.

Ett argument som ofta använts när man velat skapa mycket stora skolenheter med stora upptagningsområden, har varit att man vill motverka segregationen och skapa bättre förutsättningar för våra barn med utländsk bakgrund att lyckas i skolan. Men enligt B.J. MacMillans forskningsrapport från 2004 är det snarare tvärtom, det är framför allt elever med antingen utländsk bakgrund eller lägre socioekonomisk status som gynnas av den mindre skolans miljö.

Sedan kommer vi till kostnadsargumentet. Det hävdas ofta att mindre skolor, särskilt våra byskolor, är dyra i drift, medan däremot den stora skolan anses mer kostnadseffektiv. I rapporten ”Skolan mitt i byn” (reviderad 2009) som togs fram i samarbete med Skolverket, påpekar Ingrid Marklund vikten av att ta hänsyn till konsekvenserna av en skolnedläggning för hela lokalsamhället. En besparing i skolans budget kan lätt bli en kostnad i en annan del av den kommunala budgeten. Som exempel fortsätter skolbyggnader att medföra kostnader, barnfamiljer flyttar, anställda hamnar i arbetslöshet, underlaget för annan samhällsservice urholkas och ett ökat resande riskerar att belasta miljön.

Vi sverigedemokrater ser det som en självklarhet, att vi i framtiden säkerställer en god geografisk spridning av våra grundskolor i kommunen, så att våra barnfamiljer har en skola nära hemmet. Våra barn och elever ska känna trygghet och samhörighet och det ger vi dem bäst i den mindre skolans närhet.

Anders Alftberg (SD), politisk sekreterare, ledamot i kommunfullmäktige, ledamot i grundskolenämnden