Tveksamt om Fairtrade erbjuder väg ut ur fattigdom

Anders Hjorth, ordförande i Fair Trade Shop Borås, vill att Borås ska fortsätta att vara en Fairtrade City. Och givetvis vill han det, det är inte konstigare än att Ronald McDonald vill att vi ska äta McDonalds hamburgare.

Ytterst handlar Fairtrade om marknadsföring mot ett speciellt kundsegment, på gott och ont. Handeln är förstås med på noterna, det är nämligen där en stor del av pengarna hamnar, när kunderna väljer Fairtrade-märkta varor. En studie av Dick Durevall, professor i nationalekonomi vid Göteborgs Universitet, visar att endast 25–30 procent av prisskillnaden man betalar för att få rättvisemärkta istället för konventionella varor hamnar i producentledet.

I ett lite större perspektiv är detta en mångmiljardindustri och åtskilliga studier visar ungefär samma sak som det Dick Durevall kommer fram till, att det i första hand handlar om givarens glädje och att det mesta av pengarna stannar i samma land som varorna konsumeras.,

Rättvisemärkt/Fairtrade anklagas också för att snedvrida marknaden och dumpa priserna för odlare som inte ansluter sig, de fattigaste producenterna har nämligen inte råd eller möjlighet att bli certifierade. Det saknas också övertygande bevisning för att Fairtrade verkligen erbjuder en väg ut ur fattigdom. Istället brukar det handlar om anekdoter om enskilda odlare – så som David Ndumberi i Kenya i Anders Hjorts artikel – som har betalat för att certifiera sina produkter och föga förvånande deltar i marknadsföringen.

Fair Trade Shop Borås ser säkert annorlunda på detta och det är helt i sin ordning. Och självklart, om svenska konsumenter lägger miljardbelopp på Fairtrade-märkta varor och 25–30 procent av dessa pengar hamnar i producentledet, så gör man på marginalen säkert någon nytta någonstans. Det ifrågasätter vi inte, men som metod för fattigdomsbekämpning verkar det vara ineffektivt.

Bruce Wydick, professor i ekonomi vid universitetet i San Francisco, rankar Fairtrade som nummer nio av tio strategier att hjälpa människor ur fattigdom. Alltså näst sämst av tio studerade exempel.

Med detta sagt tar Sverigedemokraterna egentligen inte ställning varken för eller emot certifiering av varor, utan anser att beslutet ligger hos den enskilde konsumenten. Men själva poängen, anser vi, är att de konsumenter som verkligen tror på konceptet också ska stå för kostnaden. Hela kostnaden.

Så även om det, i det här fallet, handlar om en relativt liten summa anser vi principiellt att Borås skattebetalares pengar inte ska användas för att lyfta fram några varumärken alls. Vi gick alltså på Moderaternas och Kristdemokraternas linje i kommunfullmäktige – alltså att avsluta Borås engagemang som Fairtrade City och överlåta frågan helt åt konsumenterna.

Jonas Ellerstrand (SD), ledamot kommunfullmäktige, Borås

Tomas Brandberg (SD), politisk sakkunnig, ledamot kommunfullmäktige, Borås