Mustiga akvareller på Galleri Odinslund
Bengt Jacobsson, som numera bor i Borås, säger att han har målat så länge han kan minnas men annat kom emellan.
– Jag satsade på längdskidåkning, jag bodde i Funäsdalen på den tiden, och försökte komma med i landslaget. Men mamma har alltid målat och tyckte att jag också skulle göra det.
Då han slutade med skidsatsningen blev det mer och mer målande. Mamman målade mest i akryl och det har aldrig riktigt tilltalat Bengt Jacobsson. Han håller sig till akvarell.
– Akvarell är det värsta du kan ge dig på, men också det mest intressanta. Blir det fel kan du inte rätta till det. Man får vara på hugget och ta vara på det som händer i målningen hela tiden.
Han säger att han kan måla en bild på tio minuter, men han kan inte bara måla i tio minuter och vänta sig resultat varje gång.
– Du måste börja måla och hålla på. Du kan inte vänta på inspiration, utan inspirationen kommer medan du målar. Jag har målat i 40 år men ändå är det svårt ibland.
Bengt Jacobsson gör även akvarellmonotypier. Då lägger man ut färg på ett 30-gramspapper, lägger ett annat papper ovanpå och arbetar ut färgen, drar isär de två arken och väljer det som är mest tilltalande.
Han har utbildats av Arne Isaksson på Gerlesborgsskolan och han undervisar sedan åtta år i akvarell på samma skola. Han inspireras även en del av Lars Lerin, och tycker liksom Lerin att man mycket väl kan måla akvarell i starka och mustiga färger. Akvarell måste inte vara blekt.
– Det går att lära ut en hel del men man kan inte fullt ut lära någon att måla akvarell. Man måste lära sig att hitta sitt eget uttryck. Jag målar aldrig av ett motiv, utan jag inspireras av bland annat Lofoten och Bohuslän. Jag känner att man måste tillföra något av sig själv i målningen.
