Arne Dahl ställer svåra frågor
Nu är det dags för Hela havet stormar, uppföljaren i den tänkta kvartetten. Därmed förstår vi tanken? att vi inte ska ta det på allt för stort allvar?
Men visst är det på blodigt allvar när Arne Dahl tar sig an dagens stora moraliska problem, som manipulering av mänskliga gener i kombination med girighet och maktanspråk. Det kan bli dödligt allvar.
Och visst blir det blodigt när två av varandra helt oberoende seriemördare råkar döda samma person samtidigt.
Med det är vi också inne på hur vi ska tolka Arne Dahls berättelse om Paul Hjelm och hans polisgrupp, där flera av karaktärerna är sprungna ur de tidigare böckerna om A-gruppen i Stockholm, de som man ibland kan se på teve.
Man kan kanske göra en jämförelse mellan Opcop och James Bond. Alltså spännande men inte så trovärdigt. Man far och flyger runt hela världen, som om det inte fanns några avstånd alls, utför bragder rent superhjälteaktiga samt är på det hela taget ganska charmiga. Bakom allt finns dock tragik och mänskligt elände sprunget ur både det kalla krigets ängslan och den nya tidens korrupta makthavare. Och Arne Dahl fixar det.
Han fixar att få den här berättelsen om inte trovärdig så åtminstone angelägen. Han ställer svåra frågor, som han ibland besvarar eller lämnar vidare till oss läsare att fundera över.
Han fixar att hålla mig vaken när jag egentligen borde sova.
Mats Palmquist
