Slår larm om sexism och tystnadskultur på Högskolan i Borås: "Ingen vågar”
Kajsa G Eriksson och Lena Berglin arbetade tidigare som lektorer vid modedesignutbildningen. Efter omorganisationen för några år sedan finns den som en sektion inom Textilhögskolan.
Kajsa har gått vidare till HDK på Göteborgs universitet, Lena jobbar kvar men på Textilteknologi. Tillsammans har de under åren upplevt trakasserierna och tystnadskulturen vid modedesignutbildningen.
Kajsa lämnade högskolan 2011 efter en rad händelser.
”Alla är tysta, ingen vågar säga någonting. Det är ett strukturellt problem”
Hösten 2010 blev hon trakasserad av en manlig kollega med hög status inom akademin. Samtidigt inledde han en sexuell relation med en av Kajsas kvinnliga studenter.
– Jag hamnade mitt emellan. Det blev väldigt komplicerat, säger hon.
Även Lena Berglin vittnar om obekväma situationer och kommentarer från kollegor. Hon har i flera år försökt ta upp kulturproblemen som har rått, och fortfarande råder.
– Alla är tysta, ingen vågar säga någonting. Det är ett strukturellt problem, säger hon.
Lena var tjänstledig under en period för några år sedan.
– Jag stod nästan inte ut ett tag. När man är sanningssägare blir ens kompetens ifrågasatt och man blir osynliggjord inom sitt område När jag kom tillbaka och började inom textilteknologi blev det en stor uppenbarelse i mitt liv. Jag kunde jobba på Högskolan i Borås och ha det bra.
”Det är ju inte bara att anmäla i en sådan kultur. Tystnadskulturen gör att man blir väldigt utsatt”
Den gigantiska Metoo-rörelsen, tillsammans med konstnärsuppropet #konstnärligfrihet, har gjort att de vågar berätta. Efter att 2 400 kvinnliga akademiker gått ut i ett upprop om sexism i november skrev rektorn Björn Brorström ett långt blogginlägg om att Högskolan har nolltolerans mot sexuella trakasserier.
”Om vi får in en anmälan kring trakasserier, utreder vi skyndsamt händelsen och vidtar åtgärder, oberoende av om ärendet är kopplat till någon diskrimineringsgrund eller inte” skrev han.
Lena Berglin svarade på inlägget i bloggens kommentarsfält:
”Nej, Högskolan i Borås har inte noll tolerans mot sexuella trakasserier och villkoren är sannerligen inte lika för alla. För de som anses oumbärliga är toleransen hur stor som helst och möjligheterna att driva sin egen agenda obegränsad. Det är omvittnad både inom och utanför högskolan hur osunda sexuella relationer inletts mellan examinator, lärare och studenter”.
Brorström svarade genom att råda Berglin att anmäla, vilket provocerade henne.
– Det är ju inte bara att anmäla i en sådan kultur. Tystnadskulturen gör att man blir väldigt utsatt, säger hon.
Kajsa fyller i:
– Det kändes helt accepterat att manliga överordnade lärare inledde sexuella relationer med kvinnliga studenter. Ingen annan ansvarig reagerade på det, säger hon och får medhåll från Lena.
”Jag blev helt knäckt när jag fick se mejlen. Jag glömmer det aldrig”
Under Kajsas turbulenta läsår 2010-2011 lyfte hon dilemmat med mannen som hade en relation med hennes student, till högre ort. Det hjälpte inte. I stället skapade mannen en mejltråd med flera av hennes kollegor där Kajsa anklagades för att ha undermålig undervisning. BT har tagit del av mejlen.
”Jag vill inte att hon förstör en av de bättre klasserna vi har och har haft” skrev mannen.
Medarbetarna tog invändningen på allvar och pratade med studenter för att ta reda på hur stort missnöjet med Kajsa var. Efter samtalen skrev en annan i mejltråden:
”Jag frågade vad de tyckte om kursen förra veckan efter de signaler jag har fått. Men de var t.o.m positiva om än lågmält. Ingen uttryckte faktiskt skepticism eller avståndstagande som jag nästan förväntade mig. Jag måste pejla mer helt enkelt men hittills kan jag inte säga att jag kan spåra något uttryckligt missnöje”.
Kajsa var fortsatt omedveten om mejltråden. Först i mars 2011, fyra månader senare, fick hon se dem.
– Jag blev helt knäckt när jag fick se mejlen. Jag glömmer det aldrig. Det blev jättejobbigt för mig och min familj, säger hon.
”Jag vet hur det är i den miljön. Det är alltid offret som är problemet”
Hon fick prata med Previa och träffa en läkare. Läkaren sa att Kajsa kunde sjukskriva sig.
– Jag vet hur det är i den här miljön. Det är alltid offret som är problemet. Om du på något sätt blir utsatt, då är det alltid du som är jobbig.
– Jag ångrar i dag att jag inte tog det mer uppåt, men jag hade inga verktyg till det. Jag gick till den som var arbetsmiljöansvarig, men det var locket på.
Hon sjukskrev sig inte, men sa upp sig efter vårterminen 2011.
– Jag gick till jobbet i flera månader utan att veta om vad som skrivits om mig. Jag kunde aldrig mer lita på den arbetsplatsen, säger Kajsa.
Kajsa och Lena är överens om att det i slutändan är studenterna som drabbas. Jargongen på utbildningen beskrivs som hård – men inte grabbig.
– Som student är du där som kreativt skapande människa och det är svårt att separera det du gör från dig själv. Du ska hela tiden bedömas och det du har gjort kan sågas med fotknölarna. Samtidigt kan andra bli upphöjda som de mest begåvade, kreativa och skapande. Det gör att man hamnar i en extremt beroendeställning, säger Kajsa.
Joel Besseling
