Debatt: Protestera mot höghushysterin

Som de flesta säkert har uppmärksammat har kommunstyrelsen sagt ja till att starta ett detaljplanearbete som syftar till att göra det möjligt att bygga ett 24-våningshus mitt i centrum. Tom Andersson (MP) säger i BT den 27 april att ”vi vill inte ha så mycket höjningar mitt inne i stan”. Med detta menar han alltså att en plats belägen 200 meter från Stora torget inte är mitt i centrum, den definitionen måste han vara tämligen ensam om.

Borås centrum har sedan hundratals år definierats som ”rutnätsstaden” och har på avstånd dominerats av de två stora kyrktornens silhuetter. Dessa tillsammans med en moderat höjd på husen i centrum har såväl för vanliga boråsare som beslutsfattare varit något man i decennier velat vårda.

Tekniska förvaltningen har under en lång period drivit ett stort antal projekt med syftet att få ett trivsammare centrum: Sandwalls plats, terrassen framför rådhuset, Knalletorget, platsen framför Röda Kvarn, ombyggnad av flera fina gågator. Detta vill nu kommunledningen tillsammans med vår nye stadsarkitekt, Richard Mattsson, komplettera med ett cirka 70 meter högt hus inne i rutnätsstaden, precis vid den västra entrén till centrum. Det kommer onekligen att förändra stadsbilden på ett sätt som en stor majoritet av boråsarna inte önskar.

Att man redan fastställt detaljplanen för Pallas Tower, en ännu högre byggnad precis vid entrén till vår vackra stadspark, borde inte tas som intäkt för att göra ännu ett fatalt misstag i omdaningen av centrum. Målet att på sikt tredubbla antalet bostäder i centrum har tydligen blivit så heligt att man inte skyr några medel för att ge privata byggföretag möjlighet att omdana centrum på ett icke önskvärt sätt.

På 1960- och 1970-talet skulle varje stad med självaktning bygga ett Domusvaruhus i centrum, så ock Borås. Dessa byggnader fungerade i ett par decennier och kunde sedan omdanas till andra ändamål, i Borås fall till det nyligen färdigbyggda Pallashuset. När det gäller det nu planerade höghuset lär detta få stå kvar under oöverskådlig tid som ett exempel på beslutsfattarnas ovilja att ta av sig skygglapparna och se stadsplaneringen i ett större perspektiv.

Att planering ibland får styras av nyckfulla, enskilda kommunalråd finns ett lysande exempel på när det gäller området Nordskogen. Kommunen har i 30 års tid haft som målsättning att få bort genomfartstrafiken genom bostadsområdet Sjöbo. När detta äntligen lyckades bli klart 2015 med den nya Nordskogsleden så konstaterar Morgan Hjalmarsson (L) något år senare vid ett besök på platsen, att härifrån har man fin utsikt över Öresjö och föreslår då att man skall utreda möjligheten att bygga bostäder på det färdigställda industriområdet intill den nya genomfartsleden. Ridå!

Debatten om kongresshuset resulterade i tusentals namnunderskrifter, men där handlade det ändå inte om någon negativ påverkan på stadsbilden. Förhoppningen är att boråsarna när det gäller det nu aktuella höghusprojektet engagerar sig i lika hög grad. När det gäller politiker hoppas jag att det finns några som vågar ta upp frågan i kommunfullmäktige och samhällsbyggnadsnämnden och ifrågasätta åsikterna från era respektive partiers representanter i kommunstyrelsen (det kanske finns några fler än Anna Svalander (L) som vågar sticka ut hakan). En eloge till KD och Falco Güldenpfennig som vägrade delta i kommunstyrelsens beslut.

Hoppas också att det finns berörda fastighetsägare som med kraft för fram sina åsikter i samband med kommande detaljplanearbete. Slutligen en uppmaning till BT, ordna gärna en paneldebatt för allmänhet och beslutsfattare kring detta projekt (innan projektet drivits för långt).

Tomas Göranson, Borås, tidigare anställd vid samhällsbyggnadsförvaltningen